Becky, Maräng

I helgen var det stor kattutställning i Göteborg. Lördag och söndag tävlade hundratals katter i utseende. För Maräng var det kanske åttonde gången (jag har tappat räkningen), för Becky den första.

Jag vet inte vilket jag var mest orolig för. Om Maräng skulle bli sågad, om Becky skulle visa sig ha någon defekt som gör att hon inte får tävla (tex för mycket eller för lite vitt på sina tassar eller en krokig svans).

Det var i alla fall en mycket nervös matte, en sur-Maräng och en ”vaddå ska man sitta i en bur hela dagen, bäst att försöka riva ner den”- Becky, som äntrade Gothia hall 07:30 lördag morgon.

Maräng var väldigt cool i sin bur i vanlig ordning. Smakade på lite knaster och lade sig sedan tillrätta och somnade. Becky gjorde konster Maräng aldrig ens tänkt tanken på. Dra ner burskynket genom taket. Bita sönder alla små lappar matte satt på burdörren. Välta ut all mat. Och tack och lov efter sin bedömning; leka vatten i hela buren, med blöta tassar är det skojigt att hoppa i sanden.

Som vanligt var det helt plötsligt vår tur att ta plats på domarbordet. Klockan har en tendens att rusa när man är på kattutställning och tur är väl det då man måste stanna kvar tills siste katt är bedömd, the best of the best, som denna kväll var klockan 18:45.

Maräng var först ut av mina tjejer, inför den italienska domaren. Hon morrade sig igenom hela bedömningen!

”Jag tror att hon har ett mycket vackert ansikte men det är lite svårt att se då hon spänner det så mycket”.

Ända tills jag hämtade ut hennes bedömningssedel var jag osäker på om ”hon klarat sig”. Det hade hon! CACIB nummer två, en kvar tills hon är Internationell Champion! Finaste Maräng. Dock fick hon en anmärkning på sedeln, att temperamentet måste vara bättre. Därav fick hon inte heller tävla mot de andra i ”bäst i variant”. Tro det när man hellre tillbringar helgen i ett äppelträd.

img_8038
Domaren visar hur Maräng gör med ansiktet | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Beckys bedömning gick fortare än Marängs, kändes det som förstås, eftersom hon inte morrade sig igenom den utan spann. Den lilla italienska, spinnande virvelvinden. Fina ögon, fin panna, fina kinder, bra bredd på kroppen, fin svans, jättefin päls. Dock för tunn i kroppen för att bli nominerad. Becky fick sin första rosett, Ex1.

Dag två fick Maräng stanna kvar i sitt äppelträd. Hon har tävlat klart i Sverige och ska nu bara vässa klorna inför en utlandstävling! Kammar hon hem sin sista CACIB rosett där är hon färdigtävlad.

Becky fick en finfin bedömning på söndagen. Inget om att hon var tunn utan bara att hon behöver mera tid för att växa och därför inte blir en av de nominerade. Ex1 = En mycket nöjd matte.

img_8147
Domaren ger Becky en finfin bedömning| Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Klockan 17 söndag eftermiddag var det dags att packa ihop sakerna och göra korthelg därhemma. Becky var så nöjd då bilen körde hemåt så hon hann ta en tupplur. Hemma väntade en förväntansfull Maräng som till och med glömde bort att morra när Becky glatt slickade henne i ansiktet!

På kvällen knödde båda katterna ner sig i mitt knä. Tänk att de förlåter människans tokigheter så snabbt!

img_7900
Vill man vara fin … | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved
img_8126
Hejja Becky | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

 

Becky, Livsfrågor, Maräng

Piano-rummet

Det har varit en hektisk vecka. Dörren till mitt arbetsrum, det i Röda huset kallat ”piano-rummet” har varit stängd. Att där inte längre står något piano har mindre betydelse, vanor sitter som berget. I rummet finns min dator, det är där jag skriver. Dörren är i normalfall alltid öppen men den senaste veckan var inte normal och för att slippa se min dator ”ropa på mig” stängde jag sonika dörren.

Ikväll har jag öppnat dörren , datorn och bloggen.

Städfirman

Att jag ”fått en stund över” beror på att lill-matte ”skolkar” från ridskolans teori (förlåt ridfröken) och att husse städar.

Att husse faktiskt ringde in en städfirma i eftermiddags, då jag i vanlig torsdags-morgon-ordning, bad honom, köra ett varv med den mest avancerade pryl vi (uppenbarligen) har i huset, ja det är en annan historia.

Jag förstår era höjda ögonbryn och måste därför genast till vårt försvar förtydliga att det knappast fanns något behov av någon städfirma. [Jag är ”bara” allergiker, astmatiker, kattägare och pedant. Jag dammsuger två-tre ggr vecka & husse max en].

Räkna katter (får)

Inkallandet av städfirman var ur en manlig synvinkel: lösningen på tidsproblemet vi lever i.

Katterna har inte börjat fälla. De bara skvätter sand ut sina två lådor precis som vanligt. Becky är lite mer ordentlig hon. Efter sina toabesök slår hon sisådär nio gånger med vardera tass på toans vipp-dörr; den mesta sanden stannar alltså kvar i lådan, istället för på tassarna.

Mestadels tacksamt. Nattetid händer det dock, att jag  istället för högt  svävande får, ser lite lätt klumpiga katter slå i baktassarna, vid hoppet över hindret. 18 gånger. När jag försöker somna. Becky-effekten.

Problemet

Min stressnivå nådde oanade höjder när sms:et från husse: ”Bokat städ” lyste upp min telefon 14:30.Trots hög arbetsbelastning hann jag gnälla av mig inför min stackars kollega (förlåt). Av ren sympati berättade hon hur jobbigt hon också upplevt det då okända människor arbetat i hennes bostad i flera veckor…

Jag skickade ett argt sms tillbaka till husse:

”Ställ in det! Städade lö, sö, tisd. Nog *a* kan du ta ett varv m d-sugaren & tömma kattlådorna. Annars gör jag det själv. Igen.”

Husse och lillhusse ställde in sin tidstjuv: Ett eftermiddagsbad i en närliggande sjö. Om jag fick dåligt samvete.

Lösningen

Förra gången jag skrev, hade jag just varit sjuk. Vädret. Idag blixtinkallades en städfirma till mitt hus. På grund av vadå. Vädret.

Vädret. Vädret.

Nu är det bara en tidsfråga!

Maräng har äntligen fått ett härligt höst-fluff. Fortsätter vädret kan jag lova att det kan bli behov av en städfirma. Kroppen ställer om sig för sommartid. Vem ska vi skylla på då…

Ja nu vet ni svaret.

(Parantes. Jag jobbar på det. Att låta spontana idéer få plats i tillvaron – trots att jag är som mina katter – en vane-människa. Dagens inlägg är ett inlägg som ”petar” på såret. Skitsamma ibland!  Låt fåren bli katter nattetid. Låt städfirman dammsuga om ni inte hinner med. OSV).

image1-488
Maräng i höstskrud. | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

 

 

 

 

Becky, Maräng

Hösten + hästen = förkylningen

Sommarens lediga dagar redan avlägsna. Lediga dagar ersatta av vardagar. Måsten, tider och tusen aktiviteter med två barn (och två katter i huset). Min goda vana, stämningshöjare nummer ett från semestern, jogging varannan dag, den försvann lika fort som veckoaktiviteterna drog igång. Kropp och knopp inte längre lika tillfredsställda.

Gillar ni hösten? Jag älskar hösten. Det är min årstid, som det septemberbarn jag är. Men lika mycket som jag älskar hösten hyser jag numera en hatkärlek gentemot årstidernas växlingar. Jag vet inget bättre än att möta årstiderna på hästryggen men av någon anledning är det då jag alltid blir sjuk. Hur jag än klär mig lyckas jag bli varm och sedan kall när jag är med de fyrbenta och vädret växlar.

image1 (6)
Hösten hästen 2015 | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Becky & magarna

Katterna välkomnade min feber! Båda låg med tassarna i taket på varsin sida om mig i sängen i veckan när resten av husfolket gått till sitt.

Hon ska ingenstans! Kan det vara på riktigt det här? Bäst att ligga helt still medan drömmen varar…

Där låg vi tills Beckys mage började kurra.

Är matte hemma kan det ju inte vara meningen att man ska behöva äta torrfoder! 

Morrhåren kittlade mig i ansiktet medan tassarna trampade mig på magen. Tramp tramp. Yllebyxor och rumpan i vädret. Hur kasst jag än mår får mina katter mig alltid på annat humör. Efter lunchen vilade hon gott i min famn. Det tar sig, Becky blir allt keligare vårt lilla yrväder.

image1 (5)
Becky | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Mot utlandet

Katternas semester är också slut. Solandet på altanen. Bryggbåtsturerna i Valdemaren.  Ekorrarna i granen. Slut var det med det. Agendan snart fulltecknad, även för dem.

Om några veckor ska båda katterna ställas ut i Göteborg. Efter den helgen vet jag om det är dags för oss att boka en utlandsresa med Maräng. (Ja Becky får nog också följa med, för erfarenhets skull, om det blir en resa). Maräng har 1 certifikat kvar i Sverige, innan hon behöver tävla, alltså ställas ut, utomlands. Går allt vägen, att det går bra nu om ett par veckor och sedan också utomlands, då är jag nöjd. Sedan slipper Maräng utställningarna. Efter det tar planeringen vid, för nya Minimaränger! Scanning och så vidare.

Påpälsning

Febern är nu borta. Halsen känns bättre. Vitaminer, en halv citron på morgonen och mer ombyten till stallet. När kroppen mår bra igen ska knoppen få sitt. Hittills har jag inte lyckats gå upp i ottan för morgonjogging före arbetet men jag inser att det kanske är just det jag behöver, för att hålla mig frisk.

Hästarna lägger vinterpäls och Maräng ska vi inte prata om. Vinterjackan är redan på. Vi tvåbenta är inte lika bra på det  – att klä oss rätt för årstiden.

image2 (2)
Maräng | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

PS. Jag har (tills vidare) bestämt mig för att blogga kvar på min egen sida. Jag kommer att försöka uppdatera två dagar i veckan. Onsdag & lördag.  Återstår att se om det håller. Företag som är intresserade av samarbete (reklam och dyl.) får gärna maila till mig på jo@vitatassar.nu

Önskar Er alla en riktigt fin helg!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Becky, Livsfrågor

Kolik är det närmaste jag kan komma på för att beskriva läget som råder.  Jag hoppas att ni -inte- har fått uppleva det, men att ni förstår vad det innebär, att inte klara av att få ett spädbarn att sluta skrika. Dag in och dag ut. Dygnet runt. I månader.

Tillslut kan man som förälder reagera på ett farligt sätt. Tröttheten sätter hjärnans normala funktioner ur spel. Jag har sett det hända. När Lill-matte hade skrikit i sex veckor, såg jag i ögonvrån husse börja skaka henne! Ut från kroppen in mot kroppen. Jag såg det i slow-motion fastän det gick fort. Han har inget minne av detta och jag fanns på plats. Jag fanns där och kunde trots min sega hjärna se och begripa att detta inte var okej.

”Stopp! Släpp!” Med min skrikande dotter i famnen skrek Jag efter hjälp. I en telefonlur. Jag har fått berättat för mig att vi sov tre timmar. Trots gallskrik i rummet intill.  Hos oss var detta vardag i 4 månader. Sedan slutade Lill-matte att skrika och hon lärde sig sova några timmar i sträck. Vid 2,5 års ålder sov hon 6 timmar i sträck. För första gången. Vi öppnade den finaste Champagnen den kvällen. Tre år senare kom Lill-husse. Ingen kolik men lika vaken han. Det följde 2,5 år tills vi på nytt fick sova 6 timmar i sträck.

Nu har ”kolik frustrationen” pågått i tre dagar.

Becky skriker! Hon jamar sig blå fastän hon inte kan ändra färg… Dygnet runt. Och jag tänker på koliken. Hur fasen vi klarade oss med vettet i behåll. Katten sover ju ändå x antal timmar på natten! Det gjorde inte bebisen.

”Tror hon att det kommer kattungar nu”?  Lillhusse har tårar i ögonen…

Lillmatte frågar för tredje gången samma dag om vi inte kan åka till veterinären… ”Har hon väldigt ont?”

Sedan blir vi tokiga allihop.

Vi packar väskorna i rasande fart. Husse har tur som ändå ska vara bortrest denna helg. Jag och barnen åker iväg. Fyra timmar senare är batterierna laddade på nytt. Vi klappar henne och hon skriker inte lika mycket längre. Vi tummar på att orka med henne lite bättre. Det kommer gå över.

Kattkoliken är det samma som löp, Becky har blivit könsmogen.

Nästa vecka får Becky börja med p-piller. Jag har kikat ut på tomten men nej, inga hankatter som försöker ta sig in i Röda huset (hejja kvarterets kattägare, hanarna måste vara kastrerade). Maräng har sovit många timmar på studsmattan. Det är första gången jag ser henne sova ute och jag ser henne från köksfönstret. Inte ens hon som är katt – orkar med.

En liten stund kan hon vara lugn. (Visst ser det ut om att hon ler). Lill-husse undrar vem som ska bli kattpappa! För Becky skriker ju på grund av längtan efter kattungar… (Fast hon själv ännu bara en kattunge – så det dröjer).

IMG_6702
Becky 6 månader. Hon är så söt när hon sover. | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

 

 

 

Becky, Maräng

Husse är ovanligt gnällig. Skyller på att det är första veckan efter semestern. Segt att gå upp på morgnarna. Det må vara första arbetsveckan men det är något mer som inte stämmer. Husse behöver inte mycket sömn. Max sex timmar per natt och vaknar alltid utan väckarklocka. Nu är han trött och något är på tok.

Medan Maräng sitter kvar med husse i  soffan om kvällarna följer Becky varje steg jag tar så snart klockan slagit åtta. ”Är det dags nu”? Yllebyxorna svischar förbi mig uppför trappan när jag kliver uppför det första trappsteget. Där sitter hon sedan på övervåningen och iakttar mig med sina blåa spjuver ögon. ”Sovdags”?

När jag till min förtret upptäcker att jag glömt telefonladdaren på nedervåningen som vanligt, swishar hon förbi mig på nytt och lämnar efter sig en vit hårtuss som jag naturligtvis måste stanna upp och plocka upp. Detta är fördelen med att bo i ett hus med tre våningar och att ha katter. Rena motionspassen att vara lite lagom disträ i kombination med att inte stå ut med vita katthår på mörkgråa trappsteg.

Jag hämtar laddaren i köket och stannar upp för att tänka en sekund extra. Har jag nu med mig allt jag behöver till övervåningen? Becky iakttar mig och undrar om vi gick ner för ett sista mål mat. Jag får lust att skoja med henne. Tar ett par snabba kliv upp för trappan. Wroom flyger hon förbi mig! Tävlar om vem som ska vara på toppen först och hon vinner alltid.

När jag släcker lampan spinner hon belåtet. Först en stund bredvid mig för att sedan lägga sig tillrätta på husses kudde. Efter några timmar när husse och Maräng ska knö sig ner i sängen lägger sig Becky vid husses fotända! Och det är då det börjar. Kampen om vem som har rätt till den bästa platsen.

Vissa nätter vaknar jag av att husse muttrandes puttar ut båda katterna från sovrummet och stänger dörren. Andra nätter hör jag honom förnärmat konstatera att Becky ligger på Fel plats. ”Det där är Marängs plats Flytta på dig nu”. Han lyfter Becky till mitten av sängen. Maräng lägger sig i fotändan och Becky kliver då över på hans andra sida! ”Hon ska då alltid ha sista ordet den här katten”. 

Det händer att jag vaknar av en liten duns men tack och lov vet jag ju att hon har enorma tassar den lilla och att det är dem hon landar på.  Efter fallen från sängen hoppar Becky upp på min sida och lyfter mitt täcke upp och ned tills jag säger åt henne att lägga av. Då kryper hon in under mitt täcke och vi somnar om alla fyra.

Jag hoppas de snart är överens om vem som ska ligga var. Så husse blir pigg och glad igen och slipper frysa om de där tårna.

IMG_6489
Kan du släcka nu? | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

Livsfrågor, Maräng, Minimarängerna

Hösten väntar runt hörnet

Det har nu gått 5 månader sedan Maräng fick sin första A-kull (som föddes 11/3 och flyttade hemifrån 3/6) .Maräng har återhämtat sig. Barnen har återhämtat sig. Husse längtar efter nya kattungar! Jag själv känner mig fortfarande lite mörbultad.

Så, kommer det bli en ny kull? Med Maräng?

Jag har varit tveksam. Av A-kullens fyra kattungar överlevde endast två. En somnade in vid tre veckors ålder och en annan fick avlivas på grund av obotlig sjukdom i 13:e veckan. Så orättvist! Men sådant är livet som uppfödare. Jag har fått känna på baksidan i ett tidigt skede. Hur noga man än är som uppfödare med valet av katter som paras, hur noga man än kontrollerar föräldrarna, så kan saker hända. Även de friskaste föräldrar får barn med sjukdomar. Det vet vi alla. Livet är ett lotteri.

Jag ska boka veterinärundersökning för Maräng. Hjärta och njurar ska ultraljudsundersökas för en saftig peng. Och ”hjälp”,,, jag ska ställa henne framför en domare igen! Jag blir nervös av bara tanken men jag måste prova en sista gång. Hoppas hon nu inte blir utslängd pga. hon fräser för mycket min skatt. Då får hon allt stanna kvar på den titelnivån hon har nu: Champion.

Om allt är bra blir det nog en kull nästa vår. Om jag hittar en lämplig hane. Popcorn är numera kastrerad.

Marängs A-kull består av gossarna Rock och Morris (tidigare Kurant). De är nu +5 månader gamla och kopior av sina föräldrar: Keliga till tusen. Lätta att ha med på resor. Galet söta. Visst är de lika sina föräldrar?

Fotona är publicerade med tillstånd av ägarna som tagit fotona:

SE*Vita tassar(nu) Absolut Kurant (kallas Morris)

klicka på länken om du vill se stamtavlan.

14087595_10153771948402765_1914828308_o

SE*Vita tassar(nu) Absolut Rock

klicka på länken om du vill se stamtavlan.

image1 (2)

 

 

 

 

 

Becky

Becky är jättesvår att fotografera. Sitter inte still många sekunder när kameran tittar på henne. Men visst ser man här hur hon växer.

2016-07-02

IMG_3008

2016-07-02

IMG_3022

2016-08-19

IMG_3044

2016-08-19

IMG_3057

Becky, Maräng

och hundvalpen Becky

Semestern är slut och första arbetsveckan avklarad. Jag har varit galet trött. Inte haft så svårt för att gå upp på morgnarna men däremot har jag varit redo för sängen redan klockan 18. Katterna har älskat det. Särskilt Maräng!

Efter en hel vecka utan husse, matte, lill-husse och lill-matte i Röda huset, var Maräng fullständigt svältfödd på kärlek! Hon kunde inte släppa sin ilska över att vi lämnat henne. Kattvakten fick bara fräs och morranden. I sju dagar.

Världens gosigaste knäkatt förvandlas till en tiger om hon inte har husfolket hemma.

Förra gången vi lämnade Maräng hos kattvakt, en vecka, surade hon i tre dagar. Den tredje kvällen satte hon sig vid ytterdörren klockan 19:30 och jamade. Kattvakten satte på henne en sele och gick ut. Efter det hade de en ”deal”. Promenad 19:30 = ok att klappa Maräng. Men hon spann, förstås inte.

Becky betedde sig, inte förvånande, helt annorlunda när vi var bortresta. Sms:en jag fick i min telefon:

”Storkatten gillar mig inte. Lillkatten sitter i knät nu när jag skriver”.

”Storkatten bara fräser. Den lilla är ju helt underbar”.

”Jag vet inte vad jag ska göra med surkatten. Jag låter henne vara. Den lilla är med mig hela tiden”.

Det ska bli intressant att se om detta fortsätter. Becky och Maräng. Så olika.

Becky den viga, benen bakåt liggläge. Alltid redo för lek, katten som älskar alla. Maräng med framtassarna i kors. Lite avvaktande, en en-familjskatt.

Maräng tycker att gäster är okej så länge vi är hemma. Är vi inte på plats förvandlas  hon till tiger. Becky däremot…

Svansen viftar

Svansen viftar: när hon leker, när hon spinner, när hon sover. Och hon älskar allt och alla. Särskilt mat. Becky är galen i mat och gör allt för mat. Jag har sett henne knycka köttbullar från lill-husses tallrik. Hon hämtar bollar på kommando om hon får något gott. Hon leker kurragömma tills lill-matte tröttnar. Så länge det finns godis. Och svansen går i ett. Oavsett stämningsläge. Oftast är hon glad. Och alla leksaker går sönder.

Då och då vill Maräng vara ifred. Hon säger till på skarpen. ”Skärp dig nu Becky! Det är tvätt-tid. Det är sov-tid. Gå din väg”!  

Och kan ni tänka er vad Becky gör?

IMG_6301
Skärp dig Becky! | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Becky stoppar svansen mellan benen och går sin väg. Vår lilla hundvalp!

Maräng inväntar läggdags. Överlycklig över att matte är trött redan klockan 18. Egentid med matte. Tassarna i taket! Men:

IMG_6148
Nöjd Maräng | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Beslutet att skaffa en kompis till Maräng, känns helt rätt.

Innan Maräng sade till Becky på skarpen, såg det ut såhär:

https://www.facebook.com/vitatassar.nu/

 

 

 

 

 

 

 

 

Livsfrågor, Maräng

image13
Stugan har fått vita knutar | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Stugan har fått vita knutar och jag har köpt färglada handdukar till uteduschen på Ica. Kaffet har jag serverat i olika sorters kaffekoppar. Alla väldigt antika. Ursäktade mig förstås (när vi hade gäster) att de inte var likadana.

Husse har fått ta över en stuga som gått i släkten och det är ännu känsligt att röja. Ibland vill vi måla allt vitt för att i nästa stund känna – varför det. Spelar det någon roll att kaffeservisen inte innehåller en endaste likadan kopp. Första dagarna på semestern störde jag mig enormt.

Störde mig på allt och ingenting.

Städade, plockade ordning, joggade en mil,  kom ner i varv och allt började kännas rätt okej. Ett fint men smutsigt hus hade varit värre. Ett fint men olyckligt hus hade varit mycket värre.

På 28 dagar har jag nästan joggat 100 kilometer. Jag tror att det är ett personligt rekord. I uthållighet.

Det är en riktigt fin sommar.

En kattunge

Första veckan på semestern, allena med sin familj 24h om dygnet är alltid en prövning. I höst väntar alla skilsmässor. Det kommer vara högtryck på mitt jobb. Under semestern visar det sig om man mår bra av att vara tillsammans med sin livskamrat eller om kamraten och livet inte hör samman.

Jag har googlat en hel del på relationer. Och läst skvallerpressen.  ”Familjen Annorlunda” ska skiljas! Att det är beslutat att de inte ska få fler barn.  Att de har ett halvårs betänketid för skilsmässan, på grund av de 13 (!) barnen.

 Jag håller tummarna att de hittar en riktigt bra psykolog. Att livet kan bli bra trots att livet ändrar inriktning. Man kan alltid skaffa sig en kattunge.

Maräng är nu mer trött än glad på Becky. Idag har hon varit ute från tidig morgon. Becky har blivit bästis med lillmatte och lekt kurragömma och apport. Becky gör mycket för mat. Allt för godis.

Det gäller att veta vem som är kapten när båten gungar

Vid lunchtid bestämde vi oss för at åka på en bryggtur. Jag bad först lillmatte hämta Maräng. Sedan husse. Men nej. Inte denna gången heller. Det ska vara jag som ropar. Alla andra ropar i tomma intet. Jag kallade på henne, två gånger, sedan hade jag henne i hasorna. 

”Ska ni ut och åka båt? Mjau. Jag vill följa med. Mjau”. Så klart hon fick. En tvåtimmarstur med bryggan.

image12
Maräng åker bryggbåt | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Från ingenstans dök det upp en motorbåt med en gummibåt på släp. I galen hastighet. Säkert roligt. Vågorna plötsligt enorma. Bryggan höjde höger sida och sedan vänster. Maräng flydde till husse. När det gungar vet hon vem det är som styr. Kände instinktivt min oro.

Imorgon har jag vilodag. Kanske rensar jag bland porslinet. Gör plats för lite nytt. Eller inte. Kaffet smakar ju likadant. Oavsett kaffekopp.

Den som vill läsa mer om relationens olika faser kan läsa tex. här: http://www.raseborgfrgc.fi/kriser.html

image1
Lugnet efter stormen | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

   

 

Becky

Vi har börjat lära känna varann nu. Det har inte varit lika självklart med henne som det var med Maräng. Maräng valde mig och jag valde henne, sedan första ensamma stunden på X2000 från Stockholm, har det varit hon och jag. Hon tvättade mitt hår och bestämde att jag var lika mycket hennes som hon var min

Med Becky är det annorlunda. Lillmatte satte sina ord igår. ”Becky är mer som en riktig katt”. Självständig. Protesterar högt när något inte passar. Väljer själv när hon vill bli klappad. Väljer sina egna vägar.

Hon är förstås ännu en oerfaren kattunge. Med ett obefläckat självförtroende. Med både svans och nos i vädret.

Maräng håller koll

Becky är arg på selen och kopplet när hon är ute. För ute vill hon vara om alla andra är ute. Får hon inte vara ute försöker hon göra hål i hönsnäten som sitter på stugans fönster. Väl ute sliter hon sig loss med jämna mellanrum. Vill iväg och upptäcka världen. Tassa iväg på egenhand. Stora tassar stora tankar. Maräng är inte sen att varsla om tokigheterna. ”Mjauuu titta vad hon hittat på nu tokkatten”. Tror att hon klarar sig själv va.

image1
Becky ute för första gången 18/7. Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Maräng har således slutat tvätta den upproriske kattungen för tillfället. Becky får nu erfara både fräs och hesa morranden från storkattens sida.

Att likt en studsboll, högt ovanifrån, utan någon som helst styrningsförmåga, eller förvarning, landa rakt på storkatten. När storkatten slumrar som bäst på mattes huvudkudde med matte bredvid sig. Ja vem som helst förstår att det inte är passande just då och aldrig annars heller. Men det förstår inte Becky. Hej och hå här kommer jag och nu ska vi lattja lite.

Raketfärd

Även husse kämpar på. När Becky doppat nosen i Bregott paketet för tredje gången. Ja då är luftfärden så att säga inte i luftballongens färd. Mer raketen.

Men jag älskar henne ändå. 

Vaknade i natt av att mitt täcke lyftes upp och ned. Tramp tramp, stora tassar trampar på mitt täcke så att täcket lyfter upp och ner. När jag ertappar henne mitt i sysslan svarar hon med att börja spinna högt så husse vaknar.  När han försöker klappa henne lyfter hon på fluffsvansen och pyser iväg så att yllebyxorna svänger. Bara när hon vill och bara på hennes villkor.

Nu lade hon sig i min famn. Efter att ha stängt av datorn och förminskat min text.  Luftballongsfärden bet inte den här gången heller. Alldeles dyblöt päls. Flera gånger om dagen fullföljer hon sin tvagningsritual. Lagom till fällning hoppas jag att hon och storkatten är helt sams igen så hon kan få lite hjälp med pälsskötseln.

Det kommer ordna sig. Maräng är världens snällaste storkatt. Låter alltid Becky äta från samma tallrik. Och bara hon slutar upp med sina studsbollslekar så kommer allt gå bra.

Grattis vår lilla ”Becky-bo” som vi kallar henne, på 5 månaders dagen 23/7 !

PS1. Jag har idag fått ett erbjudande om att bli ”samarbetspartner”, blogga för ett företag. Jag ska klura på saken. Fler läsare vore förstås väldigt roligt!

PS2. Maräng mår nu prima, inget mer hostande. Skönt!

Önskar er Alla en fin dag !

IMG_5221
Efter italiensk stortvätt / Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved