B-kullens färger

Idag har Vita tassar(nu) en gästskribent! Hon är inte bara birmauppfödare, hon  undervisar också i kattgenetik, anatomi och fysiologi via PawPedskurserna. Stort tack till Jenny Silk som tar över tangenterna ikväll och förklarar varför Marängs och Waltes kattungar bara kan vara lila eller lilatabby:

Det här med färger är inte helt enkelt

Färger bestäms av olika gener. Walte är lila och Maräng är lilatabby. Men varför är de det och vad kan deras ungar bli?

Pigmentfärg

Vi börjar med något som heter pigmentfärg.

Katter ha två pigmentfärger:  svart och rött. De sitter dessutom på X-kromosomen. Hankatter får ju en X-kromosom från sin mamma och en Y-kromosom från sin pappa, så de kan bara ha en pigmentfärg och den får den från sin mamma. Honkatter får ju en X-kromosom från sin mamma och en från sin pappa, så de kan ha två färger – vara ”sköldpaddor”.

OY och OO

Walte och Maräng har båda pigmentfärgen svart – det är nämligen bara svart pigmentfärg som kan bli lila (genom påverkan av två olika gener). Det betyder att Walte, som ju är hane, har ett anlag för svart pigmentfärg och ett för att vara hane – det skrivs oy. Maräng, som är hona, har två anlag för svart pigmentfärg – det skrivs oo.

Alltså kan ingen av katterna ge vidare något annat än just svart pigmentfärg till sina ungar! Hos birmor kallas katter med svart pigmentfärg: bruna.

Inte svart utan lila tabby Maräng| Copyright © 2017 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Chokladanlag – bb

Men de är ju inte svarta? Nej, det beror på först något som kallas chokladanlaget. Det är en recessiv gen som, när katten har fått två av den (en från sin mamma och en från sin pappa), påverkar den svarta pigmentfärgen så att den blir ljusare och då kallas den ”choklad”. Svart pigmentfärg måste ha påverkats och blivit choklad för att kunna bli lila sedan! Därför vet vi att både Walte och Maräng måste ha två anlag för just choklad – det skrivs bb.

Alltså kan ingen av katterna ge vidare något annat än just anlag för choklad till sina ungar!

Men de är ju inte choklad – dd

Nej choklad är de inte och det beror på ett annat recessivt anlag som kallas för dilution. Dilution bleker färger – svart blir blått, rött blir creme och choklad blir lila. Eftersom det är en recessiv gen så måste katten ha fått två av den – en från sin mamma och en från sin pappa. Eftersom både Walte och Maräng är lila vet vi att de både måste ha två anlag för just dilution – det skrivs dd.

Alltså kan ingen av katterna ge vidare något annat än just anlag för dilution till sina ungar!

Tabby och icke-tabby – aa / Aa

Så långt ser Walte och Maräng ganska lika ut genetiskt – förutom att Walte är hane då. Men Maräng är ju tabby (randig) och det är inte Walte. Att vara tabby beror på en gen som heter agoutigenen. Till skillnad från choklad och dilution så är den dominant – har katten en gen så blir den tabby. Eftersom Walte inte är tabby vet vi att han har två gener för icke-tabby – det skrivs aa. Maräng kan ha en gen för tabby och en gen för icke-tabby, det kan vi inte veta genom att se på henne. Men, om vi tittar i hennes stamtavla ser vi att hennes pappa var inte tabby. Är man inte tabby kan man bara ge vidare icke-tabby-gener till sina barn. Alltså måste Maräng ha en gen för tabby och en gen för icke-tabby – det skrivs Aa.

Walte kan alltså bara ge icke-tabby till sina ungar men Maräng kan ge både tabby och icke-tabby. Tabby är dominant – får kattungen en tabby-gen blir den tabby.

Lila – Walte på utställning i Örebro, Copyright © 2017 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Slutsats- lila eller lila tabby

Alla kattungar får alltså:

  • svart pigmentfärg (hona genotyp oo, hane genotyp oy)
  • som påverkas av chokladanlaget och blir choklad (genotyp bb)
  • som påverkas av dilutionsanlaget och blir lila (genotyp dd)
  • en gen för icke-tabby från Walte (genen a)

Men, från Maräng kan de få en gen för icke-tabby ELLER en gen för tabby. Får de genen för tabby från Maräng blir de lilatabby, annars blir de lila.

 

Walte (lila) & Maräng (lila tabby) opyright © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved
Resultat: lila, lila tabby, lila tabby Copyright © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Minimarängerna 4:a veckor gamla

Redan en månad sedan Maräng & Waltes trio såg världens ljus (fredagen den 13/4).

Vi välkomnar nu intresserade att hälsa på. Liten och någon av honorna Stor eller Mellan (eller kanske båda två*) kommer att vilja flytta till ett eget hem om 9 veckor dvs när de är 13 veckor gamla. Även eventuell fodervärd kan vara av intresse till någon av honorna**.

Under veckan som kommer ska vi bestämma oss för vad småttingarna ska heta så att vi vet vad vi ska ropa då de rymmer, för på rymmen är de redan nu.

Tillbaka till boet under byrån

Sedan i fredags bor trion återigen under byrån i vardagsrummet – för japp vildingen ”Mellan” tog sig ur sänglådan lätt som en plätt i torsdags vilket stressade Maräng såklart. Vi provade med hagen igen men nej -Maräng vägrar att ha kattungarna någon annanstans än under byrån (se föregående inlägg för bild) så där bor de tills de lyckas ta sig över kuddar och annat (ja vi har gjort lite stabilare väggar) som nu står i vägen…

Dörren är på plats

Husse har hämtat och satt fast vardagsrumsdörren igen – så vi kan stänga vardagsrummet vid behov. Ni som följt bloggen vet att det finns både nät och dörr till v-rummet att plocka fram vid behov ;).

Vi har många rum att välja bland i Vita huset men vardagsrummet känns ”bäst” – då kattungarna där hamnar i ”händelsernas centrum”, – precis det vi vill så att kattungarna blir sociala. 

Kattungarna:

Liten (hane / male) : till salu / available

Än så länge en riktig ”mammagris”. Maräng vill hemskt gärna ha honom för sig själv.

Mellan (hona / female ):  ev till salu / will maybe be available

Nyfiken sprallig tös som ständigt försöke klättra ur boet. En liten spinnmaskin som spinner när hon diar och spinner när hon klappas.

Stor (hona / female):  ev till salu / will maybe be available

Glad i mat och givet den av ungarna som redan smakat på riktig mat. Tycker mycket om att ligga i famnen och inspektera bäraren.

*Vita tassar(nu) kommer ev. att behålla en hona till avel / utställning om det visar sig att kattungen får korrekta markeringar. När kattungarna är såhär små är det ännu omöjligt att se hur framtida markeringar blir ( tex. vita tassar).

**Är du intresserad av att bli fodervärd skicka ett mail till jo@vitatassar.nu och berätta om vad Du kan erbjuda. Fodervärdsavtal upprättas vilket innebär att jag kommer att ta 1-2 kullar på honkatten som sedan kastreras och faller i fodervärdens ägo. Det är en fördel om fodervärden är intresserad av avel och utställning och bor max 1h bilresa från Göteborg.

24 dagar den sjunde maj

I helgen bestämde Maräng sig för att flytta lite på kattungarna. Anledningen? De smet ur bolådan och kunde inte ta sig tillbaka. Lördag och söndag bodde så den lilla kattfamiljen under en byrå i vardagsrummet. I normalfall Marängs flyktställe nr1 då monster-dammsugaren går igång.

Ett par tre gånger försökte jag flytta tillbaka kattungarna till bolådan men Maräng vann till slut.  Är under-byrån en trygg plats undan monster-dammsugaren måste det även vara husets tryggaste plats för en liten kattfamilj tycktes hon resonera.

Tittut! ”Mellan” kikar ut från gömstället under byrån.
Här bakom kuddarna tyckte Maräng att kattfamiljen skulle bo. Jag drog ut lådan för att ge lite mer plats. Det dröjde dock inte länge förrän Mellan och Liten tittade ut.

Det gick bra till en början men på söndagkväll började först Liten och sedan Mellan krypa ut även från denna gömma!

Och sedan hände det vi alla längtat efter! Ingen av kattungarna pep längre då vi plockade upp dem. Vi lämnade inte tillbaka rymlingarna med en gång utan tog oss god tid att klappa dem. Vi tvåbenta hade äntligen förvandlats till rätt trevliga ”päls-klappare”. Mellan bjöd till och med på en massa spinnande och Stor, när hon plockades upp provsmakade våra fingrar! Kanske kan man äta fingrar?

Har han mat? ”Stor” inspekterar husse sen lördagkväll.

Tillbaka till boendefrågan

Marängs flyktställe nr2 undan monster-dammsugaren, är en sänglåda i vårt så kallade pianorum. Kanske kunde den fungera som boplats åt små kattungar som ännu inte kan klättra 20 cm upp? Jag drog ut lådan, satte  i bolådan, bar den till och vardagsrummet och sedär; Maräng kom själv för att inspektera bygget. Hon smet in i lådan och stannade där. Det vara bara för mig att hämta hem trion.

Lyckliga katter

Helgen bjöd på fantastiskt väder! Maräng som haft ”husarrest” fick äntligen lufta sin päls. Till en början såg hon mest snopen, lurad ut. Hur var det möjligt att snön plötsligt bytts ur till gräsmatta. Kylan mot värme. Sedan gick hon nöjt runt tomten och nosade i varje hörn, markerade doft på buskar och blad.

Becky blev alldeles till sig när hon sömndrucken kom ut i trädgården!

En katt på Min tomt! En katt jag inte behöver jaga bort! Men jag kan inte låta bli! Becky spurtade så yllebyxorna tappade mängder med bomull till små fågelbon. Maräng klättrade efter några spurtar upp i ett träd för att hämta andan…

Becky har jagat upp Maräng i trädet…

Becky tröttnade tills slut på att vakta Maräng och svansade vidare på nya äventyr.

Maräng smög försiktigt ner från trädet och lade sig på altanen. ”En egen stund för mig själv”! Sedan var hon nöjd. Trots att altandörren var öppen kom hon inte ut mer utan stannade hos sina små i huset med murar runt omkring.

När vintern blev sommar i ett ögonblick / Maräng maj 2018

Hur gick det då?

Idag var det spännande att komma hem – skulle kattungarna vara kvar i bolådan denna gång? Jodå. Maräng verkar mer än nöjd med att bo i sin kartong – i sänglådan – placerad i vardagsrummet. Såhär såg det ut när jag kom hem:

Färgerna

Ni följer väl Vitatassar(nu) på Instagram?

Jag och andra har klurat lite på B-kullens färger då framförallt ”Liten” ser väldigt mörk ut. Är han verkligen lila? Tur att det finns kunniga uppfödare som kan läsa av stamtavlor.

Jodå kattungar efter Maräng & Walte ska vara: lila eller lila tabby. Jag återkommer med information hur detta ”räknas ut” – det hade jag inte klarat av själv.

 

 

Det ska vara lätt att ropa deras namn

Vad ska kattungarna heta?

Mina katter ( Maräng & Becky) vet vad de heter och det var aldrig frågan om att döpa om dem. 

Varför?

1) Jag gillade katternas namn!

2) Katten visste ju redan vad hon hette (Maräng).

Ropade jag ”katten”, ”kissen” eller något annat så kom det ingen katt. Ropade jag Maräng eller ”Marre” kom hon direkt! Vi funderade aldrig på något annat namn utifrån punkt 1 och 2 med vår första katt.

Becky lärde sig sitt namn

Becky – katt nummer två var inte ”helt på det klara” med vad hon hette men lärde sig väldigt snabbt när vi envetet fortsatte att kalla henne Becky.  Idag, kommer hon snabbt som blixten när vi ropar Becky, ”Poh” eller kombinationen ”Becky-Poh”.

Summa summarum, detta med namngivning ur uppfödarsynpunkt är inte helt oviktigt. Om den nya ägaren gillar kattungens namn kommer den sannolikt att få behålla sitt namn,  som den (förhoppningsvis redan) har lärt sig att lystra till.

Namn på bokstaven ”B”

Utifrån mina erfarenheter funderar jag på att avvakta med ”namngivning” av kull-B  utifrån vissa preferenser:

Då detta är en ”B-kull” vill jag att namnen börjar på bokstaven ”B”. Alternativt att jag döper hela kullen till exempel till : tex Vita tassar(nu) Born to be X (valfritt namn).

Vi gissar på att B-kullen består av: två tjejer och en kille [men även erfarna uppfödare har haft FEL så vi får se på första besiktigningen om ett par veckor vad veterinären säger].

Ännu är det oklart vilken färg var och en av kattungarna har: de kan vara lila (som Walte) eller lila tabby (som Maräng). Förra kullen var lättare i färgbedömning då de endast kunde vara lilatabby.

Vita tassar(nu) B-kullen 22 dagar:

”Stor”:

Stor © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved
Mellan © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved
Liten © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Namnidéer:

Belle, Bezzie, Blondie, Bridget, Bella, Brooke, Beyoncé, Britney, Buffy, Bill, Bubba, Bailey, Bernard, Benji… fler namn?

Här en länk till ämnet namn för er som inte följt bloggen tidigare: http://vitatassar.nu/crazy-catlady/

 

 

 

 

Valborg

Välkommen vår -> adjö vinterpäls

Nu efteråt är det ett under att jag inte fick ett astmaanfall -.

Katterna hade stampat runt i hallen i flera dagar. Varje gång det bars ut en väska genom ytterdörren försökte de slinka med. Antingen i en väska eller mellan benen på den som gick ut.

-Lämna oss inte. Vi måste få följa med!!! (katterna i kör)

Först när sandlådan bars ut kunde man se, Maräng dra en djup suck. Åker sanden ut = åker jag ut.  Becky och Walte, ännu för unga för att kunna spelreglerna. Trampade, stampade tills huslarmet började ticka …

-Jag tar Walte! (stora-T)

-Jag tar INTE Becky! (lilla-T)

Och vips var de borta.

Jag knappade in larmkoden för PÅ och böjde mig ner för att ta upp den sista väskan, min handväska. 60 sekunder tills larmet slogs på.

-Ja ska ni med då? Ska vi åka på sommarlov?!?

Jag behövde inte fråga Maräng två gånger. Tjoff – och så satt hon på min axel redo för avfärd!

Becky viftade ängsligt på svansen och pep om än ännu ängsligare.

-Det är klart att Du också ska följa med!

Jag böjde mig ner och Becky kröp skamsen upp på min arm så att jag kunde lyfta upp henne. Katterna på varsin axel – och så var dörren låst.  (Ingen försökte rymma tvärtom höll de sig fast i mig så hårt de kunde med sina avklippta klor).

Äntligen! Inte bara familjen andades ut. Katterna slöt ögonen så snart bilen lämnade Källvägen…

Akut behov av rollers

Vad som sedan hände är att katterna, som alla tre skaffat sig rejäla vinterkoftor, antagligen kände på sig att nu är det banne mig SOMMARLOV! I bilen hade vi, innan vi kommit till Borås nämligen pälstapp för flera månader, på en gång.

Vi stannade. Rollade. Päls i ögonen. Päls i munnen.

-Ge mig rollern! Ge hit rollern! Hjälp!

Väl framme vid stugan var alla tre katter flera kilo lättare. Kändes det som. Pälsen, bokstavligt talat föll av i bilen.

Minnen från juli, 2017.

I år var jag förberedd.

Kammade. Kammade. Kammade.

Små pälsbollar på trappstegen varje morgon jovisst (jobb nog åt den dagliga dammsugningen av Vita huset som håller skribenten i form – skämt och sido). 

Men nej – Maräng & Becky ville då inte släppa taget om vinterpälsen före sommarlovet i år heller.  Snön kanske kommer igen!

Men så. Jag var på jakt efter något att få bort vinterpäls på hästen med. Och där!

Equigroomer

Bara för att man ”googlat” något får man reklam presenterad för sig.

Jag köpte 2 till hästarna och 1 till katterna. Och YEZ de fungerar! I år kommer bilen inte vara en pälsfarm när vi åker på semester om ett par månader. Vinterpälsen är av, borta, redan i april. 

Detta lossnade när jag kammade Maräng 1:a  gången.( Jag har inte behövt kamma henne särskilt mycket efter detta): 

Här är länken till klippet jag fick se:

Via Vita tassar (nu) till equigroomer

PS.

Nej detta är inget sponsrat reklaminlägg från Equigroomer -> men jag sprider gärna information om saker som fungerar. Om Equigroomer vill får de självklart gärna skicka mig en ”kam” om de vill. De jag köpte till hästarna har blivit lite slöa nu, efter ett tag. Kan dock hända, att de lånas av fler än jag vet om, för de fungerar ju så bra! 

 

Uppdatering 180517: Equigroomer hälsar att de kommer att skicka en kam till mig som tack för blogginlägget. Vita tassar(nu) tackar och kammar vidare :). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingång utgång

Meoow, mjau, miuuu – sättet att säga JAG VILL DIG NÅGONTING är många. Becky behöver inte ta i  – hennes normala (italienska) röstläge räcker för att bli: insläppt.

Det är svårare med utgången.

– Ska jag skvätta vatten på henne mamma? LillaT är nu till sin gräns störd i sitt grötätande.

Lilla-T är barnet med mycket tålamod – men Beckys knackande närmar sig nu rivmärken på altandörren…

-Nej jag löser det. Tack för att du erbjöd dig att hjälpa till.

Jag låser upp altandörren som var tänkt vara stängd 06:30.

Grönt är skönt

Becky älskar SIN trädgård.

Gödslade rabatter

Vi har dividerat ett oräkneligt antal gånger om olika vägar att gå – men det enda vi kan enas om  – är att Om Becky i framtiden behöver flytta – vore det allra bästa (för alla inblandade) om hon fick bo kvar i grannskapet, i närheten av ”sin trädgård”. Hon skulle garanterat då arbeta i sin nya trädgård + fortsätta uträtta sitt arbete  i sin nuvarande trädgård. 

Och vinster med Becky i sin trädgård? -> Inga katter. Inga möss. [Och gödslade rabatter ;)].

Problemet

Om Vita tassar (nu) – ska ”leva vidare” behöver uppfödningen bestå av minst två honor! Becky köptes in som hona nr 2 men dessvärre fick hon pyometra (livmodersinflammation) redan vid 1 års ålder och blev kastrat.

Uppfödningen Vita tassar(nu) är redan från start tänkt att vara mycket liten men för att inte behöva ta en paus på flera år behöver det finnas minst två utvalda honor i avel.

Maräng har överraskat oss gång på gång då hon med öppna tassar välkomnat Alla nykomlingar till Vita Huset. 

Becky kom till oss 16 månader gammal från Italien. Vi var övertygade om att hon skulle ÄLSKA sin nya kattunge kompis Walte från Finland, född endast 5 månader efter henne. Men tji fick vi! Becky hade bestämt sig för att Vita Huset, det var hennes och  Marängs. Inkräktare med fyra ben skulle jagas bort (Walte). Därför bor nu bara Maräng & Becky i Vitahuset.

Vita tassar(nu) 

Gissningar på kön har nu  gjorts men än är inget säkert.

Alla tre kattungar äter & växer precis som de ska. Maräng tycker inte alls om att vi människor håller i ungarna än så vi avvaktar en stund till. Kattungarna vägs och fotas efter bästa förmåga. Alla längtar vi nu efter att Maräng och de små kan flytta in i vardagsrummet där kattungehagen står redo.

”Stor” är i alla fall med 100 % säkert en tjej. Kanske kommer hon få stanna i katteriet.

Vi hoppas Becky tycker att kattungarnas närvaro är ”OK” när de flyttar ner en våning – hittills har hon inte gått upp på övervåningen sen kattungarna föddes. Fastän dörren in till Maräng och kattungarna stått öppen sen dag 2 har Becky inte gått in.

 

 

 

 

 

 

 

Föräldraskap

– Ja ta springskorna på dig. Jag har lagt regnjackan och regnbyxorna i skolväskan.

– Men mamma det åskar ju! Kan du inte köra oss!

– Lite frisk luft är bra och ni hinner till skolan innan regnet öser ner.

En kvart senare tror den som vaknar att det var natt och Vita huset slår per automatik på ytterbelysningen. Regnet försöker spika hål på fönsterrutorna från alla väderstreck.

Maräng tar en powernap en solig dag – inte som idag © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Kanske var det febern eller stressen att bara få iväg dem så att jag kunde lägga mig igen. Regnstövlarna står ovanligt prydligt med sina raka rör utan minsta vinkling åt sidan, kvar i hallen.

Gör om gör rätt

Jag tar på mig min trotjänare, allvädersjackan, ovanpå nattlinnet. Kör längs den mörka Göteborgsvägen upp till skolan på Skolvägen. Saktar ner för att inte skölja över den regnblöta cyklisten som stannat för att tända cykelbelysningen.

I ettornas hall 08:15. Kläder hängda i galonbyxornas fotöglor. Halvt in- och utvända kommer de att möta skolbarnet utan att ha haft en rimlig chans att torka när rasten ringer ut. På en bänk får ett litet barn med stark egenvilja, pedagogiskt förklarat för sig, konsekvensen av att bära våta plagg. Jag känner febern stiga. Kampen har pågått så länge, att kläderna flickan bär, snart förmodligen är torra.

Jag ställer de raka vid hans hylla.

 Då hör jag den lilla med stark vilja utbrista: ”Okej okej då!” 

Jag applåderar inombords och viskar ett tack till pedagogen för att hon finns där för våra barn.

Ansvarstagande

Hemma väntar Maräng vid dörren. Hon känner igen ljudet av min bil och välkomnar mig i hallen. Jag serverar henne frukost nummer två som hon snabbt glufsar i sig. 

– Vilken fantastiskt kattmamma du är!

Maräng ser med sina blåa ögon rakt in i mina ögon. Hon hoppar sedan upp i min famn och lägger sin haka mot min axel. Efter att jag kramat om henne hoppar hon ner på golvet och smiter upp för trappan till sina små i garderoben. Maräng brister då inte i sitt föräldraskap.

 

Mammas katt © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 Ps2. Jag vet att ni är nyfikna så jadå, alla tre små Vita tassar(nu) kattungar mår jättebra! Till helgen tror jag minsann att de är redo att se världen. Alla tre har börjat öppna sina ögon. Nu ska jag lägga mig igen, låt oss hoppas denna feberyra snart är över.

 

I en garderob i väntan på att ögonen ska öppna sig för världen © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

Vita tassar(nu) presenterar sin B-kull

Stor, mellan & liten [vikter från i morse 19/4 – dvs sex dagar gamla kattungar ]

1) Stor – från 75 gram till 152 gram:

Stor © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

2) Mellan – från 65 gram till 138 gram

Mellan © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

3) Liten – från 50 gram till 116 gram:

Liten © 2018 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Nu kommer många nej – med tanke på att de bara är 6 dagar gamla:

  • Nej de har inga namn än.
  • Nej jag vet inte vilket kön de har [gissat har jag förstås 😉 – men det kan bli fel så jag säger ingenting än.
  • Nej det går inte att köpa / tinga en kattunge  än.
  • Nej förste tjing gäller ej -> rätt katt till rätt familj (för de som blir till salu)

-> Intresse kan anmälas per mail jo@vitatassar.nu eller per PM via Facebook.

 

 

 

 

Fredagen den trettonde

Fredagen den 13:e jobbade jag lugnt på, till och med en timma längre än vad min ordinarie arbetstid är. ´Få klart allt brådskande` inför arbete hemma / vid behov uttag av semesterdagar kommande vecka – då Maräng var beräknad 17-18/4 (dag 65).

Klockan 15:15 öppnar jag dörren till Vita huset och möts i vanlig ordning av  en studsande Becky och en sansad Maräng i entrén. Men något stämmer inte! Maräng är blöt på sin svans! Det ser rött ut…

Åh herregud, låt det inte vara sant! (dag 59-60)

Maräng smiter upp för trappan  och jag kutar efter henne. Åh herregud inte idag, det är alldeles för tidigt tänker jag när jag stegar uppför trapporna.

Maräng visar mig vägen in i husses garderob i sovrummet. Där inne, på en väska ligger tre pyttesmå kattungar. En fjärde ligger vid sidan av och jag förstår att den inte lever.

Åhnej åhnej åhnej är min tanke. De är alldeles för små, för tidigt födda. Det här kommer inte sluta bra!

Jag stänger sovrumsdörren om mig för att inte låta barnen få se. Jag tar ut det livlösa knyttet och byter sju ord med min make. ”Jag följer inte med på discot ok”. [Vi skulle vara klassföräldrar på ett disco kl 16-20]. Lillhusse har stora öron och förstår allvaret.

”Jag säger ingenting mamma. Vi vet inte om de klarar sig när de är så tidigt födda. Jag och pappa och stora-T går på discot. Du tar hand om Maräng.”

Sedan blir det tyst.

Jag tänker inte ens tanken att väga kattungarna. Det är inte prio ett när ögat ser hur små de är. Prio ett är att ta hand om kattmamman. Jag föreslår byte av plats för kattungarna men Maräng gillar inte min idé. Bolådan jag gjort i ordning duger inte som bolåda! Maräng lyfter det lilla knyttet jag placerat i bolådan försiktigt i nacken och smiter in under sängen… Jag går ner i köket och vispar ihop en äggula.

Maräng behöver energi, hon behöver få veta att hon har varit helt fantastiskt duktig som klarat förlossningen helt själv.

Jag går upp till sovrummet igen och ser att Maräng smitit in i min garderob med den lilla.

Ok. Ok. Jag tar ut hyllan hon ligger på. Tömmer den snabbt på kläder. Lägger på ett täcke och stoppar tillbaka hyllan. Maräng tittar på med sina stora blåa ögon. Sedan tar hon det lilla knyttet i nacken igen och smiter in, lägger sig på täcket och väntar.

Jag hämtar de andra små liven. De piper och jag får en pytte pytte liten gnutta hopp i hopplösheten. Sedan sträcker jag fram fatet med äggulan. Maräng smaskar i sig maten på några sekunder.

Under de följande ensamma timmarna hinner jag tänka många tankar…

När klockan är 20 bestämmer jag mig. Vägning!

50 gram. 65 gram. 70 gram.

Maräng äter ytterligare en portion mat liggande  i garderoben med de tre små liven liggande vid sin sida. Jag stoppar in en värmekudde.

Familjen kommer hem och jag säger att vi kan bara hoppas. Maräng är helt lugn. Maräng utstrålar det här fixar jag.

Och vi tror henne.