Becky, Maräng

Husse är ovanligt gnällig. Skyller på att det är första veckan efter semestern. Segt att gå upp på morgnarna. Det må vara första arbetsveckan men det är något mer som inte stämmer. Husse behöver inte mycket sömn. Max sex timmar per natt och vaknar alltid utan väckarklocka. Nu är han trött och något är på tok.

Medan Maräng sitter kvar med husse i  soffan om kvällarna följer Becky varje steg jag tar så snart klockan slagit åtta. ”Är det dags nu”? Yllebyxorna svischar förbi mig uppför trappan när jag kliver uppför det första trappsteget. Där sitter hon sedan på övervåningen och iakttar mig med sina blåa spjuver ögon. ”Sovdags”?

När jag till min förtret upptäcker att jag glömt telefonladdaren på nedervåningen som vanligt, swishar hon förbi mig på nytt och lämnar efter sig en vit hårtuss som jag naturligtvis måste stanna upp och plocka upp. Detta är fördelen med att bo i ett hus med tre våningar och att ha katter. Rena motionspassen att vara lite lagom disträ i kombination med att inte stå ut med vita katthår på mörkgråa trappsteg.

Jag hämtar laddaren i köket och stannar upp för att tänka en sekund extra. Har jag nu med mig allt jag behöver till övervåningen? Becky iakttar mig och undrar om vi gick ner för ett sista mål mat. Jag får lust att skoja med henne. Tar ett par snabba kliv upp för trappan. Wroom flyger hon förbi mig! Tävlar om vem som ska vara på toppen först och hon vinner alltid.

När jag släcker lampan spinner hon belåtet. Först en stund bredvid mig för att sedan lägga sig tillrätta på husses kudde. Efter några timmar när husse och Maräng ska knö sig ner i sängen lägger sig Becky vid husses fotända! Och det är då det börjar. Kampen om vem som har rätt till den bästa platsen.

Vissa nätter vaknar jag av att husse muttrandes puttar ut båda katterna från sovrummet och stänger dörren. Andra nätter hör jag honom förnärmat konstatera att Becky ligger på Fel plats. ”Det där är Marängs plats Flytta på dig nu”. Han lyfter Becky till mitten av sängen. Maräng lägger sig i fotändan och Becky kliver då över på hans andra sida! ”Hon ska då alltid ha sista ordet den här katten”. 

Det händer att jag vaknar av en liten duns men tack och lov vet jag ju att hon har enorma tassar den lilla och att det är dem hon landar på.  Efter fallen från sängen hoppar Becky upp på min sida och lyfter mitt täcke upp och ned tills jag säger åt henne att lägga av. Då kryper hon in under mitt täcke och vi somnar om alla fyra.

Jag hoppas de snart är överens om vem som ska ligga var. Så husse blir pigg och glad igen och slipper frysa om de där tårna.

IMG_6489
Kan du släcka nu? | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

Livsfrågor, Maräng, Minimarängerna

Hösten väntar runt hörnet

Det har nu gått 5 månader sedan Maräng fick sin första A-kull (som föddes 11/3 och flyttade hemifrån 3/6) .Maräng har återhämtat sig. Barnen har återhämtat sig. Husse längtar efter nya kattungar! Jag själv känner mig fortfarande lite mörbultad.

Så, kommer det bli en ny kull? Med Maräng?

Jag har varit tveksam. Av A-kullens fyra kattungar överlevde endast två. En somnade in vid tre veckors ålder och en annan fick avlivas på grund av obotlig sjukdom i 13:e veckan. Så orättvist! Men sådant är livet som uppfödare. Jag har fått känna på baksidan i ett tidigt skede. Hur noga man än är som uppfödare med valet av katter som paras, hur noga man än kontrollerar föräldrarna, så kan saker hända. Även de friskaste föräldrar får barn med sjukdomar. Det vet vi alla. Livet är ett lotteri.

Jag ska boka veterinärundersökning för Maräng. Hjärta och njurar ska ultraljudsundersökas för en saftig peng. Och ”hjälp”,,, jag ska ställa henne framför en domare igen! Jag blir nervös av bara tanken men jag måste prova en sista gång. Hoppas hon nu inte blir utslängd pga. hon fräser för mycket min skatt. Då får hon allt stanna kvar på den titelnivån hon har nu: Champion.

Om allt är bra blir det nog en kull nästa vår. Om jag hittar en lämplig hane. Popcorn är numera kastrerad.

Marängs A-kull består av gossarna Rock och Morris (tidigare Kurant). De är nu +5 månader gamla och kopior av sina föräldrar: Keliga till tusen. Lätta att ha med på resor. Galet söta. Visst är de lika sina föräldrar?

Fotona är publicerade med tillstånd av ägarna som tagit fotona:

SE*Vita tassar(nu) Absolut Kurant (kallas Morris)

klicka på länken om du vill se stamtavlan.

14087595_10153771948402765_1914828308_o

SE*Vita tassar(nu) Absolut Rock

klicka på länken om du vill se stamtavlan.

image1 (2)

 

 

 

 

 

Becky

Becky är jättesvår att fotografera. Sitter inte still många sekunder när kameran tittar på henne. Men visst ser man här hur hon växer.

2016-07-02

IMG_3008

2016-07-02

IMG_3022

2016-08-19

IMG_3044

2016-08-19

IMG_3057

Becky, Maräng

och hundvalpen Becky

Semestern är slut och första arbetsveckan avklarad. Jag har varit galet trött. Inte haft så svårt för att gå upp på morgnarna men däremot har jag varit redo för sängen redan klockan 18. Katterna har älskat det. Särskilt Maräng!

Efter en hel vecka utan husse, matte, lill-husse och lill-matte i Röda huset, var Maräng fullständigt svältfödd på kärlek! Hon kunde inte släppa sin ilska över att vi lämnat henne. Kattvakten fick bara fräs och morranden. I sju dagar.

Världens gosigaste knäkatt förvandlas till en tiger om hon inte har husfolket hemma.

Förra gången vi lämnade Maräng hos kattvakt, en vecka, surade hon i tre dagar. Den tredje kvällen satte hon sig vid ytterdörren klockan 19:30 och jamade. Kattvakten satte på henne en sele och gick ut. Efter det hade de en ”deal”. Promenad 19:30 = ok att klappa Maräng. Men hon spann, förstås inte.

Becky betedde sig, inte förvånande, helt annorlunda när vi var bortresta. Sms:en jag fick i min telefon:

”Storkatten gillar mig inte. Lillkatten sitter i knät nu när jag skriver”.

”Storkatten bara fräser. Den lilla är ju helt underbar”.

”Jag vet inte vad jag ska göra med surkatten. Jag låter henne vara. Den lilla är med mig hela tiden”.

Det ska bli intressant att se om detta fortsätter. Becky och Maräng. Så olika.

Becky den viga, benen bakåt liggläge. Alltid redo för lek, katten som älskar alla. Maräng med framtassarna i kors. Lite avvaktande, en en-familjskatt.

Maräng tycker att gäster är okej så länge vi är hemma. Är vi inte på plats förvandlas  hon till tiger. Becky däremot…

Svansen viftar

Svansen viftar: när hon leker, när hon spinner, när hon sover. Och hon älskar allt och alla. Särskilt mat. Becky är galen i mat och gör allt för mat. Jag har sett henne knycka köttbullar från lill-husses tallrik. Hon hämtar bollar på kommando om hon får något gott. Hon leker kurragömma tills lill-matte tröttnar. Så länge det finns godis. Och svansen går i ett. Oavsett stämningsläge. Oftast är hon glad. Och alla leksaker går sönder.

Då och då vill Maräng vara ifred. Hon säger till på skarpen. ”Skärp dig nu Becky! Det är tvätt-tid. Det är sov-tid. Gå din väg”!  

Och kan ni tänka er vad Becky gör?

IMG_6301
Skärp dig Becky! | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Becky stoppar svansen mellan benen och går sin väg. Vår lilla hundvalp!

Maräng inväntar läggdags. Överlycklig över att matte är trött redan klockan 18. Egentid med matte. Tassarna i taket! Men:

IMG_6148
Nöjd Maräng | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Beslutet att skaffa en kompis till Maräng, känns helt rätt.

Innan Maräng sade till Becky på skarpen, såg det ut såhär:

https://www.facebook.com/vitatassar.nu/

 

 

 

 

 

 

 

 

Livsfrågor, Maräng

image13
Stugan har fått vita knutar | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Stugan har fått vita knutar och jag har köpt färglada handdukar till uteduschen på Ica. Kaffet har jag serverat i olika sorters kaffekoppar. Alla väldigt antika. Ursäktade mig förstås (när vi hade gäster) att de inte var likadana.

Husse har fått ta över en stuga som gått i släkten och det är ännu känsligt att röja. Ibland vill vi måla allt vitt för att i nästa stund känna – varför det. Spelar det någon roll att kaffeservisen inte innehåller en endaste likadan kopp. Första dagarna på semestern störde jag mig enormt.

Störde mig på allt och ingenting.

Städade, plockade ordning, joggade en mil,  kom ner i varv och allt började kännas rätt okej. Ett fint men smutsigt hus hade varit värre. Ett fint men olyckligt hus hade varit mycket värre.

På 28 dagar har jag nästan joggat 100 kilometer. Jag tror att det är ett personligt rekord. I uthållighet.

Det är en riktigt fin sommar.

En kattunge

Första veckan på semestern, allena med sin familj 24h om dygnet är alltid en prövning. I höst väntar alla skilsmässor. Det kommer vara högtryck på mitt jobb. Under semestern visar det sig om man mår bra av att vara tillsammans med sin livskamrat eller om kamraten och livet inte hör samman.

Jag har googlat en hel del på relationer. Och läst skvallerpressen.  ”Familjen Annorlunda” ska skiljas! Att det är beslutat att de inte ska få fler barn.  Att de har ett halvårs betänketid för skilsmässan, på grund av de 13 (!) barnen.

 Jag håller tummarna att de hittar en riktigt bra psykolog. Att livet kan bli bra trots att livet ändrar inriktning. Man kan alltid skaffa sig en kattunge.

Maräng är nu mer trött än glad på Becky. Idag har hon varit ute från tidig morgon. Becky har blivit bästis med lillmatte och lekt kurragömma och apport. Becky gör mycket för mat. Allt för godis.

Det gäller att veta vem som är kapten när båten gungar

Vid lunchtid bestämde vi oss för at åka på en bryggtur. Jag bad först lillmatte hämta Maräng. Sedan husse. Men nej. Inte denna gången heller. Det ska vara jag som ropar. Alla andra ropar i tomma intet. Jag kallade på henne, två gånger, sedan hade jag henne i hasorna. 

”Ska ni ut och åka båt? Mjau. Jag vill följa med. Mjau”. Så klart hon fick. En tvåtimmarstur med bryggan.

image12
Maräng åker bryggbåt | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Från ingenstans dök det upp en motorbåt med en gummibåt på släp. I galen hastighet. Säkert roligt. Vågorna plötsligt enorma. Bryggan höjde höger sida och sedan vänster. Maräng flydde till husse. När det gungar vet hon vem det är som styr. Kände instinktivt min oro.

Imorgon har jag vilodag. Kanske rensar jag bland porslinet. Gör plats för lite nytt. Eller inte. Kaffet smakar ju likadant. Oavsett kaffekopp.

Den som vill läsa mer om relationens olika faser kan läsa tex. här: http://www.raseborgfrgc.fi/kriser.html

image1
Lugnet efter stormen | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

   

 

Becky

Vi har börjat lära känna varann nu. Det har inte varit lika självklart med henne som det var med Maräng. Maräng valde mig och jag valde henne, sedan första ensamma stunden på X2000 från Stockholm, har det varit hon och jag. Hon tvättade mitt hår och bestämde att jag var lika mycket hennes som hon var min

Med Becky är det annorlunda. Lillmatte satte sina ord igår. ”Becky är mer som en riktig katt”. Självständig. Protesterar högt när något inte passar. Väljer själv när hon vill bli klappad. Väljer sina egna vägar.

Hon är förstås ännu en oerfaren kattunge. Med ett obefläckat självförtroende. Med både svans och nos i vädret.

Maräng håller koll

Becky är arg på selen och kopplet när hon är ute. För ute vill hon vara om alla andra är ute. Får hon inte vara ute försöker hon göra hål i hönsnäten som sitter på stugans fönster. Väl ute sliter hon sig loss med jämna mellanrum. Vill iväg och upptäcka världen. Tassa iväg på egenhand. Stora tassar stora tankar. Maräng är inte sen att varsla om tokigheterna. ”Mjauuu titta vad hon hittat på nu tokkatten”. Tror att hon klarar sig själv va.

image1
Becky ute för första gången 18/7. Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Maräng har således slutat tvätta den upproriske kattungen för tillfället. Becky får nu erfara både fräs och hesa morranden från storkattens sida.

Att likt en studsboll, högt ovanifrån, utan någon som helst styrningsförmåga, eller förvarning, landa rakt på storkatten. När storkatten slumrar som bäst på mattes huvudkudde med matte bredvid sig. Ja vem som helst förstår att det inte är passande just då och aldrig annars heller. Men det förstår inte Becky. Hej och hå här kommer jag och nu ska vi lattja lite.

Raketfärd

Även husse kämpar på. När Becky doppat nosen i Bregott paketet för tredje gången. Ja då är luftfärden så att säga inte i luftballongens färd. Mer raketen.

Men jag älskar henne ändå. 

Vaknade i natt av att mitt täcke lyftes upp och ned. Tramp tramp, stora tassar trampar på mitt täcke så att täcket lyfter upp och ner. När jag ertappar henne mitt i sysslan svarar hon med att börja spinna högt så husse vaknar.  När han försöker klappa henne lyfter hon på fluffsvansen och pyser iväg så att yllebyxorna svänger. Bara när hon vill och bara på hennes villkor.

Nu lade hon sig i min famn. Efter att ha stängt av datorn och förminskat min text.  Luftballongsfärden bet inte den här gången heller. Alldeles dyblöt päls. Flera gånger om dagen fullföljer hon sin tvagningsritual. Lagom till fällning hoppas jag att hon och storkatten är helt sams igen så hon kan få lite hjälp med pälsskötseln.

Det kommer ordna sig. Maräng är världens snällaste storkatt. Låter alltid Becky äta från samma tallrik. Och bara hon slutar upp med sina studsbollslekar så kommer allt gå bra.

Grattis vår lilla ”Becky-bo” som vi kallar henne, på 5 månaders dagen 23/7 !

PS1. Jag har idag fått ett erbjudande om att bli ”samarbetspartner”, blogga för ett företag. Jag ska klura på saken. Fler läsare vore förstås väldigt roligt!

PS2. Maräng mår nu prima, inget mer hostande. Skönt!

Önskar er Alla en fin dag !

IMG_5221
Efter italiensk stortvätt / Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Maräng

Bikini-look

Det började i lördags. Host host. Stackars Maräng verkade ha satt något i halsen. Gång på gång försökte hon kräkas. Jag hämtade gräs till henne i hopp om att hon skulle äta ett strå för att få upp det hon satt i halsen. Kanske en gigantiskt hårboll helt enkelt. Hon fäller mycket trots sin somriga bikini-look [att få kattungar är inte helt olikt barnafödsel, det ”sliter” på modern. Maräng är tunn som en fjäder och fäller].

På natten lät hon precis som jag gjorde för exakt ett år sedan! I samma stuga. Pipande andning och kräkningar utan kräk.

Söndagen lugnare men på natten. Som ett astma anfall. Någonting står inte rätt till.

Måndagen lugn. Natt mot tisdag värsta anfallet hittills. Hon försökte kräkas gång på gång men inget kom upp.

Nu åker vi in! Jag sökte på veterinärer i Flen och Katrineholm. Möttes av telefonsvarare där länets veterinärer önskade trevlig semester..!

Tredje numret gav svar.

”Veterinären här är redan överbokad men det här låter inte bra. Vänta så ska du få tala med henne själv”.

”Det låter som att hon satt något i halsen. Inte helt ovanligt att katter sätter ett grässtrå i gommen eller näsan som de inte blir av med. Eller i värsta fall kan det vara en tråd som virat sig runt tungan! Kom halv ett men va beredd på väntetid. Alla veterinärer har tagit semester samtidigt”.

Kossor på nyheterna

På väg mot Katrineholm hörde vi på nyheterna på radion. Något om kor som hittats döda. Misstanke om något smittsamt utbrott.

Hos veterinären ringde telefonen i ett. Veterinären sprang in och ut i undersökningsrummet. Hade telefonen på högtalare. Tog ett bloss med öppen dörr. Nämnde att hon hade två kvar i väntrummet, katt med grässtrå och en tax. Vi i väntrummet förstod att det här inte var den vanliga semesterruschen. Plötsligt både en postkurir och en taxikurir på plats. Dubbelleverans av viktig provtagningsutrustning.

Viktig leverans på från Jordbruksverket!

Taxen fick åka vidare för röntgen med konstaterad funnen tumör. Jag håller tummarna!

Sedan Marängs tur.

Maräng

Lugnande medicin fast hon var lugnare än någonsin. Men att låta veterinären titta under tungan var överkurs. Medan Maräng kräktes upp sitt maginnehåll inför undersökningen pratade veterinären i högtalartelefon. Inte en utan fyra eller fem gånger.

Jag kunde inte låta bli.  Frågade assistenten: Vad är det för djur som blivit sjukt?

”En ko”.

Mindes så radions nyheter.

”Det är fy skam att alla tar semester samtidigt.! Jag har tagit hand om fler smådjur på två dagar än vad jag i normalfall gör på två veckor. Och nu det här,  akutinkallad för att ta prover på en ko”.

Semestertider sjukdomstider

Nu håller vi tummar och tassar för Maräng och alla kor. Att det inte är någon ko på isen med vare sig kossorna eller Maräng.

 Veterinären hittade ingenting hos Maräng mer än en irriterad tunga. Alldeles röd på sidorna. Jag fick se det själv. Kanske på grund av att hon försökt kräkas gång på gång och fått upp magsaft i munnen. Normala hjärtljud och ingenting i lungorna. Skönt! Men frågan kvarstår, vad är det som inte står rätt till?

Metacam, inflammations dämpande till och med söndag. På måndag ska jag prata med veterinären igen.

Fick lite tips nu på vägen. Kan det vara Becky som smittat henne med något? Svårt att veta då hon redan varit hos oss en månad.

Jag håller er uppdaterade. Hoppas ni har det bra!

 

 

 

 

Andra katter, Becky

På Facebook finns en grupp för Sverak medlemmar. Alltså en grupp för kattägare som har en eller flera katter registrerade hos Sveriges Kattklubbars Riksförbund. Där är ett hett ämne för dagen; varför sjunker antalet utställare.

Jag minns min första utställning. Maräng var drygt fyra månader. Jag och min uppfödarvän missade att kontrollera om det skett ändringar bland grupperna sedan programmet gått i tryck. Helt plötsligt var det våra kattungars tur, på var sitt domarbord!

För Maräng gick det bra, hon fick sin rosett, även om jag knappt förstod ett ord av vad som sades. Vännen däremot fick sura miner och fick lämna utställningen utan rosett, inte för att det var något fel på katten, utan för att hon, minuterna före domarens bedömning inte hunnit med att kamma kattungen en sista gång. Kattungen hade snyggat till sig själv genom att tvätta sig.

Jag minns min andra utställning. Domaren skakade på huvudet och viskade något till sin kollega. ”Är det första gången du ställer ut” frågade kollegan. Jag bekräftade att så i princip var fallet. ”Det är schamporester i pälsen. Du ska skölja tre gånger längre än du tror att man ska skölja.”  Maräng fick ändå sin rosett.

Jag minns min tredje utställning. Domaren suckade. ”Är det första gången du ställer ut?” Jag bekräftade åter, att jag var nybörjare. ”Katten får inte ha hår längst ut på öronen, de kan du noppa bort såhär.” Maräng fick ändå sin rosett.

Jag är tacksam att jag fick goda råd på vägen vid mina första utställningar. Vid fjärde-femte-sjätte skedde inga större missöden längre. Men om Jag hade fått de sura minerna vid min första utställning hade Jag inte satt min fot på någon mer utställning.

Diskussionerna är livliga i Sverak gruppen.

Många förstår inte vad domaren bedömer. Förhoppningsvis en träningssak. Värre är att många inte ser vad domaren skriver i bedömningsprotokollet. Domarna skriver för slarvigt! Även tidsaspekten för en utställning skapar debatt. På många kattutställningar måste man stanna hela dagen. Från insläppet runt kl 08 på morgonen tills utställningen är slut, ibland så sent som till klockan 18-19. Detta trots att ens egen katt inte gått vidare till de så kallade panelen, utställningens sista bedömningar där de finaste katterna tävlar mot varandra. Ändå måste man vara kvar.

Jag kan utläsa bland inläggen att många önskar sig förändringar. Att förändringar kanske kan öka antalet utställare som nu istället minskar. Men det finns även dem som tycker att det är bra som det är, att man får ta det med sporten, sådana är ”reglerna”.

Själv skulle jag uppskatta om det fanns någon slags sysselsättning för medföljande barn. Kanske fler tävlingar? Rita din katt eller vad vet jag. Poängpromenader som tar längre än 5 minuter. Det hade även varit trevligt att som åhörare kunna höra vad domaren säger. Rösten kanske kan göras hörbar genom en mikrofon. Och ja självklart önskar även jag att man kan utläsa vad det står på bedömningssedlarna, varje gång.  Och naturligtvis ska man inte behöva stanna kvar på utställningen om ens egen katt har tävlat färdigt. Tycker jag.

Igår fick Becky bada. Om hon ska ställas ut så småningom gäller det att vara van vid skönhetsvård. Badet gick jättebra. Inte ett mjau yttrade hon. Det var bara efter badet som hon verkade tycka att det var hemskt obehagligt att tassarna var blöta. Inte förrän de var omsorgsfullt torkade en efter en, tassade hon vidare till en ny plats och lät sedan även Maräng hjälpa till med resterande torken.

Beckys uppfödare oroades över mitt bad.Inte ska du ställa ut redan nu?” Jag fick veta att hennes veterinär nyligen varit i Usa där det pratas om att alla kattungar ska vaccineras en tredje gång. Uppfödaren bad mig fundera noga över om det är värt att riskera att Becky kan bli sjuk av att besöka en utställning, då kattungar är väldigt mottagliga för bakterier och baciller . Det gav mig en tankeställare. Jag har ingen brådska så vi får se, när och om, det så småningom blir dags för mig att våga ställa upp en katt på domarbordet igen.

Har ni erfarenheter av att er katt blivit sjuk efter utställning? Har ni hört talas om en tredje vaccinering?  Hur kan man öka antalet utställare? Skriv gärna under kommentarer.

13590464_10153869087267572_1039799836174763897_n

 

 

Becky, Livsfrågor, Maräng

Jag har sett väldigt trött ut på de senaste årens kort. Tänkt att det var en ren tillfällighet. Joggat 05:30 på morgnarna, före jobbet. Känt mig pigg men hör och häpna, sett likförbaskat trött ut. Sanningen kommer ikapp. Det är så jag ser ut nu.

Jag beklagar mig för fel person. Snyggaste 50 plussaren, kvinnan som alltid ser tipp-topp ut, skakar på huvudet. ”Vänta du bara”. Och veckan efter råkar det slinka ur mig ‘jag längtar tills pensionen, så att jag kan leva som dig’. Mannen skakar på huvudet.

”Vakta dina ord unga kvinna. Tiden går fortare än du tror”.

Och tänk. För varje år man tänkt, men usch så jag ser ut! Och när man nu ser tillbaka på korten. Varför var jag inte nöjd! Herregud. Varför kan man aldrig uppskatta läget då det är nuet. Jag får skärpa till mig. Om fem år kommer jag tycka att jag nu, såg oförskämt pigg och ung ut.

Becky är här

Det var en lång resa. Flyget lyfte 06:55 igår och jag landade åter på svensk mark 00:10. Snurrig i huvudet missade jag att anmäla Becky till tullen! Tänkte på familjen som väntat och väntat och väntat och som nu stod i vänthallen och väntade.

I bilen ringde jag tulljouren och förberedde mig mentalt på att behöva åka till närmaste polisstation. Becky mjauade så att tulltjänstmannen inte hörde vad jag sa. Fick hyschat Becky och möttes sedan, tack och lov, av en förstående tulltjänsteman som godtog min ursäkt och förklarade efter vårt samtal, min import godkänd.

Resan tur och retur Italien tog fler timmar, än den borde gjort på grund av försenade flyg. Becky skrek i högan sky på flygplatsen i Venedig, vid vårt första möte, och jag undrade i några långa sekunder vad jag hade köpt. När köpet var klart stoppade jag ner min hand i hennes bur och hon lugnade sig med ens. Hade förväntat mig en kattunge ned kort sommarpäls, a-la anpassad för +34 grader som det var i Italien igår. Fick det motsatta. Massor med päls.

Under väntetiden, köandet efter nya biljetter, det kilometerlånga promenerandet / letandet efter rätt gate i Frankfurt och tillslut vid rätt gate, sov hon i min famn. Blinkade lite när människor kom fram och fotograferade henne. En äldre man insisterade på att även fota mig. Jag bad att få se fotot som han tänkte skicka till sitt barnbarn.

Tänk snälla tankar

Satte sedan på min ljudbok och lyssnade på ett träffande kapitel i boken: När börjar det riktiga livet? 80 års krisen. Kände mig genast lite yngre. Mer förlåtande mot mig själv.

Becky är vår sladdis utan vakennätter. Trots den sena timmen igår kväll satt husse kvar i vardagsrummet. Först när Becky ätit mat, druckit vatten och lagt sig bredvid honom för att spinna kunde han förmå sig själv att gå och lägga sig. Barnen först.

Energisk. En tjötig italienare med mycket att berätta. Galet söt. Självsäker till den milda grad att hon med svansen i vädret jagar ”gammelkatten”! Maräng undrar vad det är frågan om.

En annorlunda midsommar. Men resan värd. Jag ska försöka sammanfatta en checklista för import när jag får tid, letade själv på nätet utan att hitta svar på hur det går till.

Ska hon byta namn? Nä, Becky blir jättebra.

 

image2
Becky 160625 Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

 

 

Livsfrågor, Maräng, Marschmallows

Inläggen i mitt Fb-flöde ikväll, dagen före midsommarafton, handlar om:

  • Planeringar inför midsommar.
  • Suckanden över att vädret kommer att vara kasst.
  • Ett och annat ”statement”, att midsommar Inte kommer att firas.
  • Och så ett inlägg som delas och gillas… Det populära inlägget handlar om ”midsommarångest”. Inte ångest inför själva midsommarafton utan ångest inför att behöva berätta, stå upp för vad man (inte) gjort på midsommarafton. Alltså ångest inför andras förväntningar, som man inte kan uppfylla.

Jag förstår det där inlägget som delas och gillas. En svensk midsommar 2016 betyder: blå blå himmel, vänner & barn, dansande runt en midsommarstång. Sill och nubbe. Vackra naturbilder. Ett dopp, om så i ösregn.  Jag ser på mina bilder några år bakåt i tiden och ser att jag ”presterat väl”. Fyllt på midsommarångesten hos någon där ute. Förlåt!

Jag förstår varenda en som delar och gillar. Alltså Ogillar midsommarens förväntningar .

När jag var singel i en ”alldeles för hög ålder” – det vill säga en tid då man av omgivningen förväntades ha ett ”välordnat midsommarfirande”, lånade jag och en kompis, min pappas bil. Slängde in ett tält i bagaget och styrde bilen mot en populär stad på västkusten; dagen före midsommar. Upp med tältet och ut på jakt! Efter Han den där att fira midsommar med. Han den där som också av någon konstig anledning inte hittat den där (mig) att fira midsommar med. Den där att dela livet med.

Vi drack upp våra ljumma folköl. I bilen. Regnet smattrade mot rutan. Tältet blev allt blötare. Musiken allt högre. ”Hej hej Monika, hej på dig Monika”. Inte så Jätte längesedan alltså. Dagen D: midsommarafton: vi packade in det dygnsura tältet i bilen och körde tillbaka, hem till Göteborg. Trötta på att höra Hej hej Monica. Trötta på oss själva.

Jag minns den midsommaraftonen med en särskild värme. Ensam med min katt Rotto. I Guldheden. I min pyttelilla etta.

Maten; potatis, sill, gräddfil och sallad. Gott! Regnet vräkte ner. Jag slapp sova i en bil. Jag slapp ett blött tält. Rotto kurrande i min famn. Han var naturligtvis helt salig då jag faktiskt varit borta en hel natt. Lyckligt ovetandes om att tanken varit att en kattvakt skulle tittat in och bara gett honom mat. Måndag morgon på arbetet var en pärs… Att berätta att man firat midsommar alldeles ensam. Med sin katt. Och dessutom var helt nöjd med tillvaron. Jag kommer inte ihåg vad jag sa. Men jag sade knappast sanningen.

Så ni med midsommarångest: släpp den. Man behöver inte! Man måste inte. Allt är okej.

Själv ska jag upp 05 imorgon bitti. Och Ja med en hel del nervositet! Jag berättar om den efteråt. Skriver jag om det nu, vet jag att det kommer att vara en och annan, som kommer att oroa sig för mig. Förhoppningsvis i onödan.

Jag fick just ett sms; inget bagage – pga strejk i Belgien, där jag mellanlandar. Men jag packar ändå ett ombyte i mitt handbagage,,, ifall att resan tar längre tid än beräknat.

Håll nu tummar & tassar att min resa går bra; att jag är hemma imorgon kväll: med lilla Becky.

Ta hand om Er. Och glad midsommar, hur ni än firar den ♥.

 

midsommar
Maräng midsommarafton 2014 Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved