Kvar till julafton! Förlåt, jag kunde inte låta bli.
Hur fort går inte tiden numera?
Än minns jag de evighetslånga sommarloven i skolåldern. Om man inte träffade klasskamraterna under sommaren var mötet med dem på höstkanten lite av en chock.
Plötsligt var jag längst av dem alla! Ja till och med längre än lärarna var jag i sjätte klass. Inte roligt! Sedan i nian, när killarna äntligen vuxit om en, ja de flesta i alla fall, då fick man istället ta hand om besvikelsen, att det nu, ”liksom var för sent” för att dansa tryckare. De korta, jobbiga killarna som bara bråkat med en i alla år förblev de jobbiga killarna i ens tankebanor. Tråkigt för båda parter förstås. För till sommaren tog gymnasiet vid och klassen splittrades.
Jag har haft min semester. Började jobba igår. Det tog inte många minuter innan man var ”inne” i allt igen.
Människor har samma besvär året om. Vissa svårigheter har förstås en tendens att öka efter loven. Efter sommar-semestern och julen har många en annan eller ny syn på sitt förhållande till exempel.
Vardagen kommer som en befrielse. Man behöver tiden från varann för att tycka om varann. Så den här tiden med corona och social distans: tär. Nu kanske man inte får den befriande vardagen där man inte ses 24/7. Lite bävan har jag för Allas skull om covid-19 stannar länge.
Hur sommaren varit för mig? – Tack den har varit skön!
På landet tappar man snabbt bort dagarna. När jag trodde att mina tre veckor gått hade jag en vecka kvar! När man diskar utomhus. Hämtar dricksvattnet på macken 1 mil bort. Joggar utan att ta tiden. Slutar stirra på väder-appar för att de inte styr ens liv ändå. Letar efter nya stigar i skogen och det inte gör någonting att man får vända om. Inte har vare sig klocka eller radio i köket. Ja då slappnar jag av.
Jag har fått kattungeförfrågningar i min inkorg. Men tyvärr! BF för Belle närmar sig men än en gång tror jag att det är 50/50. Liten viktuppgång ja. Mölkfyllda juver ja. Men annars precis som vanligt. Ingen mage. Inget boande. Skendräktig förmodligen och löper snart till min förbannelse . Men jag håller mina tummar veckan ut.
Annars är mitt huvud sprängfullt av hunddrömmar! Såpass att jag har sömnsvårigheter.
Barnen är nu stora nog för en hund. Maken är redo att bygga staket och rasta på lunchen. Så det bollas fram och tillbaks -.
Det är precis som med vilka livsfunderingar som helst. Köpa hus. Separera. Skaffa en sladdis. Byta jobb. För mig är det dock första gången jag inte kan hålla min bubblande iver helt inombords! Vem jag än möter pratar jag just nu hund med. Ett steg på min egen utvecklingsskala får jag nog se det som med tanke på att jag brukar behålla det mesta för mig själv.
Så vi får se. Spännande är det i alla fall.
Jag hoppas ni njuter av sommaren vad ni än gör. Jobbar eller är lediga. Passa på och ta tillvara ljuset.
Snart är det jul igen.