Idag har Vita tassar(nu) en gästskribent! Hon är inte bara birmauppfödare, hon undervisar också i kattgenetik, anatomi och fysiologi via PawPedskurserna. Stort tack till Jenny Silk som tar över tangenterna ikväll och förklarar varför Marängs och Waltes kattungar bara kan vara lila eller lilatabby:
Det här med färger är inte helt enkelt
Färger bestäms av olika gener. Walte är lila och Maräng är lilatabby. Men varför är de det och vad kan deras ungar bli?
Pigmentfärg
Vi börjar med något som heter pigmentfärg.
Katter ha två pigmentfärger: svart och rött. De sitter dessutom på X-kromosomen. Hankatter får ju en X-kromosom från sin mamma och en Y-kromosom från sin pappa, så de kan bara ha en pigmentfärg och den får den från sin mamma. Honkatter får ju en X-kromosom från sin mamma och en från sin pappa, så de kan ha två färger – vara ”sköldpaddor”.
OY och OO
Walte och Maräng har båda pigmentfärgen svart – det är nämligen bara svart pigmentfärg som kan bli lila (genom påverkan av två olika gener). Det betyder att Walte, som ju är hane, har ett anlag för svart pigmentfärg och ett för att vara hane – det skrivs oy. Maräng, som är hona, har två anlag för svart pigmentfärg – det skrivs oo.
Alltså kan ingen av katterna ge vidare något annat än just svart pigmentfärg till sina ungar! Hos birmor kallas katter med svart pigmentfärg: bruna.
Chokladanlag – bb
Men de är ju inte svarta? Nej, det beror på först något som kallas chokladanlaget. Det är en recessiv gen som, när katten har fått två av den (en från sin mamma och en från sin pappa), påverkar den svarta pigmentfärgen så att den blir ljusare och då kallas den ”choklad”. Svart pigmentfärg måste ha påverkats och blivit choklad för att kunna bli lila sedan! Därför vet vi att både Walte och Maräng måste ha två anlag för just choklad – det skrivs bb.
Alltså kan ingen av katterna ge vidare något annat än just anlag för choklad till sina ungar!
Men de är ju inte choklad – dd
Nej choklad är de inte och det beror på ett annat recessivt anlag som kallas för dilution. Dilution bleker färger – svart blir blått, rött blir creme och choklad blir lila. Eftersom det är en recessiv gen så måste katten ha fått två av den – en från sin mamma och en från sin pappa. Eftersom både Walte och Maräng är lila vet vi att de både måste ha två anlag för just dilution – det skrivs dd.
Alltså kan ingen av katterna ge vidare något annat än just anlag för dilution till sina ungar!
Tabby och icke-tabby – aa / Aa
Så långt ser Walte och Maräng ganska lika ut genetiskt – förutom att Walte är hane då. Men Maräng är ju tabby (randig) och det är inte Walte. Att vara tabby beror på en gen som heter agoutigenen. Till skillnad från choklad och dilution så är den dominant – har katten en gen så blir den tabby. Eftersom Walte inte är tabby vet vi att han har två gener för icke-tabby – det skrivs aa. Maräng kan ha en gen för tabby och en gen för icke-tabby, det kan vi inte veta genom att se på henne. Men, om vi tittar i hennes stamtavla ser vi att hennes pappa var inte tabby. Är man inte tabby kan man bara ge vidare icke-tabby-gener till sina barn. Alltså måste Maräng ha en gen för tabby och en gen för icke-tabby – det skrivs Aa.
Walte kan alltså bara ge icke-tabby till sina ungar men Maräng kan ge både tabby och icke-tabby. Tabby är dominant – får kattungen en tabby-gen blir den tabby.
Slutsats- lila eller lila tabby
Alla kattungar får alltså:
- svart pigmentfärg (hona genotyp oo, hane genotyp oy)
- som påverkas av chokladanlaget och blir choklad (genotyp bb)
- som påverkas av dilutionsanlaget och blir lila (genotyp dd)
- en gen för icke-tabby från Walte (genen a)
Men, från Maräng kan de få en gen för icke-tabby ELLER en gen för tabby. Får de genen för tabby från Maräng blir de lilatabby, annars blir de lila.
