Det hade varit bättre om ni skickade mig till Blå stjärnan

Jag gör ett gästspel på min gamla arbetsplats. Då jag inte är uppdaterad i datorsystemen vad gäller akut biståndsbedömning placeras jag i larmcentralen. Ungefär 10 000 personer har Trygghetslarm i Göteborgs stad. Under sex timmar och femton minuter, klockan 06:45-13, lördagen den 20 februari, svarar jag på 132 inkommande larmanrop. Och nej jag jobbar inte ensam. Vi är fyra larmoperatörer denna lördag.

”Det hade varit bättre om ni skickade mig till Blå stjärnan”! Jag ser i larmhistoriken att damen larmar in för andra gången denna morgon. Jag ser även i larmhistoriken att hon hört av sig åtskilliga gånger under fredagen. Jag har tre minuter på mig att bilda mig en uppfattning om vad hon menar.  Innan larmet kopplas ner. Det är sällan jag har tre minuter på mig. Larmet tystnar aldrig.

Hon känner sig yr. Hon vill ha sin frukost.  Och hon skulle vilja att hennes yrsel undersöktes ordentligt!

Jag ringer hemtjänsten som lovar att titta till henne snart. Dessa fantastiska undersköterskor som arbetar 24 timmar om dygnet. Röda dagar, kvällar, nätter. Denna lördag har de inte bara, som alltid på helgerna, personalbrist. De har även många ovana personer i tjänst från olika bemanningspooler. Kanske någon som gör sitt allra första arbetspass. Det gäller att hitta rent geografiskt och listan över vårdtagare som ska besökas är lång. Varje minut är räknad. Och de flesta arbetar helt ensamma.

”Kanske imorgon Agda. Kanske kan vi vattna blomman imorgon” hör jag hemtjänsten säga, precis innan ett larm kopplas ner.

När Maräng inför sin planerade dräktighet hälsoundersöktes på Blå Stjärnan (Djursjukhus i Göteborg) togs hon emot som den prinsessa hon är. Läkaren tog mig i hand och tass med Maräng. Vi fick ett eget väntrum. Det var fina möbler. Trevliga tidningar. En oanvänd katt-toa på golvet.  Och naturligtvis fanns det vatten både till henne och mig själv om vi skulle bli törstiga. Efter en kort väntan hämtades vi av en sköterska som informerade mig om vad som skulle hända. Sedan kom läkaren tätt följd av två assistenter. En assistent för mig och en för Maräng. Riktig omsorg.  

Det snöar. Blöt tung snö och en isande vind. Göteborg visar sig inte från sin allra bästa sida. Varken vädermässigt eller omsorgsmässigt. Det är halt ute. Då tar det lite längre tid än vanligt att förflytta sig från en adress till en annan. Klockan 10:30 har någon fortfarande inte fått frukost.  Agda larmar in en gång till. ”Är mitt bekymmer för litet” frågar hon mig. Nej Agda jag tycker inte att ditt bekymmer är för litet för att inte tas om hand. Jag vet bara inte vems besök jag ska korta ner denna lördag.

Att en docent i nationalekonomi häromveckan tyckte att OB-tillägget kan slopas för de som arbetar inom vården. På obekväm arbetstid. Det är fy skam.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked