Det knackar

Planka för planka. En i taget. Snart kommer Röda huset vara blottat, in i märgen naket. Väderprognoserna säger att vi väntar snö till helgen.

Det är Halloween men i år knackar barnen inte på. Huset har ett grått skelett och pumpan är gömd. Vi behöver inte sätta på några spökljud då allt är läskigt som det är. Jag hoppas att de som önskar knacka på har tid att vänta – nästa år kommer huset vara ljust och pumporna tända.

De nya fönstren kom i morse. Landade på gräsmattan som inom kort kommer att vara gegga. Där vilar de sig  i sina plasthöljen ovetande om vad de snart kommer att se. Om några veckor är de våra glasögon. Genom rutiga fönster kommer vi blicka upp mot berget. Där på höjden finns gatorna med högre värde.

Jag vet inte, vad de tycker om att blicka ner på, men vet att det är härligt att vara uppe. (Jag älskar den jämna marken vi bor på).

När vi flyttade in drogs det nya elkablar under marken. Kablar för framtiden. Huset skakade i takt med att grävskopans hårda mun knackade asfalt. Tugga för tugga. Inte behövde någon gräva lika djupt 1927.

Nattetid rör huset på sig. Första tiden kände jag mig yr varenda natt. Kände godsvagnarnas dunkanden mot jordskorpan. Höll mig fast i sänggaveln. Numera gungar jag med. Tågen går inte ens i närheten.

Hösten klär av sig och jag behöver inte kratta. I fyra år har jag krattat löv men nu är det över. Flera gånger fick jag för mig att någon gömt sig i badrummet. Träden som talade om att det var vind. Träden knackade på fönster och fasad.

Katterna samsas i källaren. [Vågar inte ha dem i huset med alla hantverkare springande in och ut].

Det har varit dagar då jag funderat på om de någonsin kommer bli vänner. Maräng har velat gå ut för att vila sig. Bort från Beckys intensiva sätt att vara. Hon är lik mig Marängen.

Igår kväll satt jag och skrev sammanfattningar till min minnesbank. Satt först i mitt arbetsrum med en katt i knät och en katt  på hyllan men tystnaden var som ett eko jag inte ville höra. Hann sakna träden som förr åtminstone knackade på och satte mig i soffan. Med TV:n på för ljudets skull! Ibland gör man saker man aldrig trott sig göra.

En sekund senare, en katt på vardera sida.

Märker efter något skrivet blad att Maräng byter plats. Hon lägger sig bredvid en sovande Becky och iakttar henne. Det som inte hänt på månader händer. Maräng börjar tvaga Becky. Becky behöver ett söndagsbad!

Väldigt fint att beskåda.

När jag skrivit klart släcker jag lamporna och larmar på mot nattens inbrott. Innan jag trampar på det sista trappsteget till övervåningen har jag henne i hasorna. Maräng kollar om det är en sådan natt. Det är en sådan natt; jag har inte hjärta att stänga henne ute.

Becky pep när jag stängde in dem i källaren i morse. En kort sekund senare var det tyst. Maräng talade om för henne att det är bara en tidsfråga;

”Nya ögon, ny fasad. Röda huset blir vita huset och snart har vi huset för oss själva igen Becky”.

Fast där har du fel Maräng” säger Becky. ”Det kommer en katt till. Om en månad är vi tre och då gäller det att vi två är vänner”.

Jag kikar in genom källarfönstret och det är härligt att se. Maräng jagar Becky och Becky jagar Maräng. När jag kommer hem sover de tillsammans, på var sin hylla i klätterträdet. Nära men inte på. Det kommer att bli bra.

Med lite tid blir allting bra.

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked