Mycket har hänt sedan sist. Minimarängerna Rock och Kurant (numera Morris) har flyttat hemifrån. Disco är kvar hos oss. På besiktningen förra veckan upptäcktes tyvärr blåsljud hos Disco vilket innebär att han inte får flytta hemifrån förrän vi vet hur han mår. Den 20/6 ska han hjärtundersökas med ultraljud på Blå Stjärnans djursjukhus och först efter det vet vi vad som händer. Första tiden för UL var egentligen i slutet på augusti men tack vare remiss från Lerums djurklinik, fick vi en snabbare tid, skönt!
Vi märker ingenting av att Disco skulle må dåligt. Just nu gör han sitt bästa för att hjälpa till med att skriva detta inlägg. Han kikar fram bakom datorn, följer mina fingrar som skriver på tangenterna och tar ett skutt… Jag har fått sätta på datorn två gånger nu.
Lekfull. Vill vara med där det händer. Och vet nu vad han heter! Ropar man på Disco kommer han skuttande. Särskilt om man lägger till ordet mat. ”Disco, maaat….” då är det han som kommer, långt före Maräng. I hopp om att få en bit kyckling!
Utseendemässigt tycker jag att Disco är den som är mest lik Maräng. Rock har ärvt sin pappas rundare ansikte och Morris är kattungen som beteendemässigt är mest lik Maräng, han agerar gärna ”spinnande halsduk” på sina nya ägare, precis som Maräng gjorde när hon var liten.
Alla tre Minimarängerna har ärvt sin pappas smaklökar! Blöt kattmat är det ingen av dem som vill ha. Torrfoder av fin kvalité ska det vara. Och kyckling. Ostbitar och skinka. Rå köttfärs. Något annat har jag inte fått dem att smaka. Maräng höjer på ögonbrynen och är kanske nöjd över att få ha sin mat ifred. Hon är inte kräsen.
Om Disco får en ok-stämpel kommer vi att söka efter en egen familj till honom. Familjen som väntade på Disco, har nu fullt förståeligt, köpt en annan katt.
Om ett par veckor hämtar jag vår nya katt i Italien. Att ha två honkatter har länge varit min plan så vi får se hur det blir med Disco. Inget är hugget i sten. Maräng älskar sin lilla kattunge, lika mycket som vi, så för den saken skull spelar det ingen roll, om han blir kvar. Vi får se.
Håll nu alla era tassar och tummar för att Disco får ett ”ok” eller en diagnos – som han kan leva med.
