En vit hund i bagaget

Jag vet inte hur det är för Er men för mig är årstider och vissa datum starkt förknippade med händelser bakåt i tiden. Numera behöver jag inte ens kika i min kalender eller lägga datum på minnet, sociala medier är inte sena att påminna om saker. Födelsedagar och händelser bakåt i tiden.

Plopp så ploppar de upp i telefonen.

I söndags satt en vit hund i bagaget på min bil.

Fotot jag tagit för exakt fem år sedan visades på min skärm och minnena fanns plötsligt där – som om händelserna ägt rum igår.

sibby
Sibby 011016 | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Mitt i mitt livs största flytt. Från en hyreslägenhet till ett Rött hus strax utanför Göteborg. En stor händelse i sig. Dock kantad av så mycket tokigheter och tårar att tiden däromkring för alltid etsat sig fast i min minnesbank.

Om jag blundar minns jag lukten av målarfärg och nybryggt kaffe. Jag hör målarna sucka över husets sneda köksvägg och jag hör dem säga att färgen inte tar.  Jag säger att de får måla ett lager till. Några timmar senare har jag stannat min bil vid motorvägen. Jag hittar inte hem.

[Jag har just fått ett samtal från en sjuksköterska som förklarar att H*n inte andades i natt. Men nu lever h*n igen. Jag har räddat liv. Igen. Min magkänsla, hade rätt: det stod inte rätt till. Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad. Jag tappar förmågan att orientera mig. Jag vet plötsligt inte var jag bor].

Vi flyttade in i vårt hus mitt under dess invändiga renovering. Två små barn, varav den ena inte alls ville flytta från den stora staden med Lisebergstornet som ”sin” julgran och den andra ännu en liten blöj-rompa. Hon som inte ville flytta minns än idag att vi åt frukost sittande på tältsängar i husets källare. Hon säger att det var mysigt när jag frågar. Vi bodde där i en vecka – tills huset var invändigt kritvitt. Alla ytskikt utbytta. Vita, rena, nya.

Jag är tacksam att det är det hon minns.

Den vita hundens hårstrån fanns i mitt bagageutrymme en hel evighet och påminde om att allt som kändes som fantasier, faktiskt hade ägt rum.

Jag är fortfarande väldigt allergisk mot (de flesta) hundar men den vita hunden orsakade inga astma-attacker.  Det var fint att ha henne i min nya trädgård. Hon satt vid entrén när jag kom hem. Som en ängel.  Ännu då trodde jag starkt på att jag fortfarande var; mycket allergisk mot både katter, hästar, och hundar.

Den vita ängeln satt helt still när grannskapets hundar, nyfiket vädrade vind vid vår grind. Ny hund som flyttat in? Glada svansar och skall. Hon rörde inte en fena. Hon bara satt där.  Var med mig.

Nu idag 20/10  – 2016 har Röda huset fått ställningar runtomkring.

Maräng och Becky har suttit vid köksfönstret med stora ögon. Vad är det som försiggår?

Före jul kommer Röda huset vara Vita huset. Till jul kommer jag äntligen få träffa den vita hunden igen. Jag är nästan säker på att hon kommer att skälla som en tok men jag kan ha fel.

Hundar, katter, hästar – fyrbenta vänner som anpassar sig; som känner av våra energier.

Lillhusse igår:

 ”Mamma vilket djur är människans bästa vän?”

Tja kan det vara hunden..?

”Men mamma! Katten! Maräng och Becky! Och snart har vi Walte också. Katter är bättre än hundar för hundar kan ju faktiskt bitas! Bits Sibby? Hunden vi  ska fira jul med?”.

Jag har en hel del kvar att förklara.

 

Ps – Söta Ni är som tittar in så ofta. Jag hinner inte skriva mer än en gång i veckan – inser jag med facit i hand. Titta in på söndagar istället – då ska jag se till att ha skrivit något tills dess. Önskar Er alla en finfin helg !

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked