Husse är ovanligt gnällig. Skyller på att det är första veckan efter semestern. Segt att gå upp på morgnarna. Det må vara första arbetsveckan men det är något mer som inte stämmer. Husse behöver inte mycket sömn. Max sex timmar per natt och vaknar alltid utan väckarklocka. Nu är han trött och något är på tok.
Medan Maräng sitter kvar med husse i soffan om kvällarna följer Becky varje steg jag tar så snart klockan slagit åtta. ”Är det dags nu”? Yllebyxorna svischar förbi mig uppför trappan när jag kliver uppför det första trappsteget. Där sitter hon sedan på övervåningen och iakttar mig med sina blåa spjuver ögon. ”Sovdags”?
När jag till min förtret upptäcker att jag glömt telefonladdaren på nedervåningen som vanligt, swishar hon förbi mig på nytt och lämnar efter sig en vit hårtuss som jag naturligtvis måste stanna upp och plocka upp. Detta är fördelen med att bo i ett hus med tre våningar och att ha katter. Rena motionspassen att vara lite lagom disträ i kombination med att inte stå ut med vita katthår på mörkgråa trappsteg.
Jag hämtar laddaren i köket och stannar upp för att tänka en sekund extra. Har jag nu med mig allt jag behöver till övervåningen? Becky iakttar mig och undrar om vi gick ner för ett sista mål mat. Jag får lust att skoja med henne. Tar ett par snabba kliv upp för trappan. Wroom flyger hon förbi mig! Tävlar om vem som ska vara på toppen först och hon vinner alltid.
När jag släcker lampan spinner hon belåtet. Först en stund bredvid mig för att sedan lägga sig tillrätta på husses kudde. Efter några timmar när husse och Maräng ska knö sig ner i sängen lägger sig Becky vid husses fotända! Och det är då det börjar. Kampen om vem som har rätt till den bästa platsen.
Vissa nätter vaknar jag av att husse muttrandes puttar ut båda katterna från sovrummet och stänger dörren. Andra nätter hör jag honom förnärmat konstatera att Becky ligger på Fel plats. ”Det där är Marängs plats Flytta på dig nu”. Han lyfter Becky till mitten av sängen. Maräng lägger sig i fotändan och Becky kliver då över på hans andra sida! ”Hon ska då alltid ha sista ordet den här katten”.
Det händer att jag vaknar av en liten duns men tack och lov vet jag ju att hon har enorma tassar den lilla och att det är dem hon landar på. Efter fallen från sängen hoppar Becky upp på min sida och lyfter mitt täcke upp och ned tills jag säger åt henne att lägga av. Då kryper hon in under mitt täcke och vi somnar om alla fyra.
Jag hoppas de snart är överens om vem som ska ligga var. Så husse blir pigg och glad igen och slipper frysa om de där tårna.
