Göteborg den 30:e september 2017

Löven följer vinden, än hit än dit, en hinner nudda min kind på sin färd mot marken. Ingen kommer undan när tiden är. Inte du inte jag inte löven.  [Av jord är du kommen].

Om vinden inte vänder.

Träden är vana tänker jag. Årstiderna kommer årstiderna går. [Nästa gång jag är här kommer de kanske vara helt bara och jag behöver inte låta blicken vandra från sida till sida. Jag gör det inte helt medvetet, mer instinktivt].

De har fortfarande inte gripit trädmördaren [i Skatås] som rispar träden som nu går en långsam död till mötes. Jag undrar om det är smärtsamt för träden. Röda, gröna, orangea står de där nu. [Såsom blåmärken].

Mina lungor är astmatiska. Jag undrar om Bricanylen gick sitt öde till mötes innan jag hann se. Det har hänt förr att jag missat att kontrollera dugligheten. Jag tror gott om saker, tänker inte på att de förlorar sin verkan när tid är.

Jag lyssnar på den ena taktfasta låten efter den andra. Ändå hör jag jag helikopterns propell rotera irriterat i rasande fart på Avenyn. 

Katterna bråkar. När mörkret faller och honorna söker sin viloplats förvandlas hanen till tiger. Den i vanliga fall slaka svansen fördubblar sin storlek och anfallet är nära.

Maräng är hans gudinna och Becky hans enda fiende.

Ni som följt bloggen vet att det var Becky som blev galen när Walte kom. Det var stängsel och rädsla. Samma rädsla faller nu med mörkret men rollerna är nu ombytta.

Becky äger Vita huset på utsidan nu. Huset är hennes palats och det visar hon genom att alltid markera tomt. Jag förundras över hur hon kan veta var tomtgränsen går. 

Inga grannkatter tittar någonsin in genom fönsterna längre.

 

Becky | Copyright © 2017 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Jag har tänkt att om hon vantrivdes, med sin fiende i huset, då hade hon hittat sig ett annat boende… 

Det räcker att jag ropar B-e-c-k-y  en gång när hon är ute på tomten, i full galopp kommer hon med svansen i vädret. Svansen är hennes kompass, hennes balans, hennes Jag!

Spinnande undrar hon vad  jag vill henne? Maräng kommer också när jag ropar, men hennes namn får jag ropa  några gånger. Ibland får jag gå runt hela huset och locka.

Joggingturen är  tung. Kanske är det helikoptern. Kanske är det tankarna på trädmördaren och de bråkande katterna.

Jag har sprungit för lite se senaste två veckorna. Tunga tankar hinner fästa sig. En joggingtur räcker inte när hjärnan behöver rensas. Detsamma gäller sömn. Sömn går inte att ta igen. Sömn är läkande. Jag sover gott i alla fall.

Vi har renoverat källaren. När utrymmet blev mindre började Walte gå till attack.

Renoveringen är klar nu och gamla vanor borde träda i kraft.

[Jag har tittat in på statistiken och det är verkligen glädjande att ni inte ger upp i första taget].

Önskar er alla en lugn, fin fredlig helg.

Walte | Copyright © 2017 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked