Kolik i Röda huset

Kolik är det närmaste jag kan komma på för att beskriva läget som råder.  Jag hoppas att ni -inte- har fått uppleva det, men att ni förstår vad det innebär, att inte klara av att få ett spädbarn att sluta skrika. Dag in och dag ut. Dygnet runt. I månader.

Tillslut kan man som förälder reagera på ett farligt sätt. Tröttheten sätter hjärnans normala funktioner ur spel. Jag har sett det hända. När Lill-matte hade skrikit i sex veckor, såg jag i ögonvrån husse börja skaka henne! Ut från kroppen in mot kroppen. Jag såg det i slow-motion fastän det gick fort. Han har inget minne av detta och jag fanns på plats. Jag fanns där och kunde trots min sega hjärna se och begripa att detta inte var okej.

”Stopp! Släpp!” Med min skrikande dotter i famnen skrek Jag efter hjälp. I en telefonlur. Jag har fått berättat för mig att vi sov tre timmar. Trots gallskrik i rummet intill.  Hos oss var detta vardag i 4 månader. Sedan slutade Lill-matte att skrika och hon lärde sig sova några timmar i sträck. Vid 2,5 års ålder sov hon 6 timmar i sträck. För första gången. Vi öppnade den finaste Champagnen den kvällen. Tre år senare kom Lill-husse. Ingen kolik men lika vaken han. Det följde 2,5 år tills vi på nytt fick sova 6 timmar i sträck.

Nu har ”kolik frustrationen” pågått i tre dagar.

Becky skriker! Hon jamar sig blå fastän hon inte kan ändra färg… Dygnet runt. Och jag tänker på koliken. Hur fasen vi klarade oss med vettet i behåll. Katten sover ju ändå x antal timmar på natten! Det gjorde inte bebisen.

”Tror hon att det kommer kattungar nu”?  Lillhusse har tårar i ögonen…

Lillmatte frågar för tredje gången samma dag om vi inte kan åka till veterinären… ”Har hon väldigt ont?”

Sedan blir vi tokiga allihop.

Vi packar väskorna i rasande fart. Husse har tur som ändå ska vara bortrest denna helg. Jag och barnen åker iväg. Fyra timmar senare är batterierna laddade på nytt. Vi klappar henne och hon skriker inte lika mycket längre. Vi tummar på att orka med henne lite bättre. Det kommer gå över.

Kattkoliken är det samma som löp, Becky har blivit könsmogen.

Nästa vecka får Becky börja med p-piller. Jag har kikat ut på tomten men nej, inga hankatter som försöker ta sig in i Röda huset (hejja kvarterets kattägare, hanarna måste vara kastrerade). Maräng har sovit många timmar på studsmattan. Det är första gången jag ser henne sova ute och jag ser henne från köksfönstret. Inte ens hon som är katt – orkar med.

En liten stund kan hon vara lugn. (Visst ser det ut om att hon ler). Lill-husse undrar vem som ska bli kattpappa! För Becky skriker ju på grund av längtan efter kattungar… (Fast hon själv ännu bara en kattunge – så det dröjer).

IMG_6702
Becky 6 månader. Hon är så söt när hon sover. | Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked