Kvar stod jag med sönderrivna jeans

Den starkaste av instinkter

 

Maräng har under veckan varit väldigt orolig då jag lånat hennes kattungar några få sekunder. Morgon och kväll och ibland även mitt på dagen har jag snabbt vägt kattungarna, sedan dag ett.

Ett par gånger har Maräng själv försökt sätta sig i skålen på vågen, undrandes vad i hela friden det är för ‘mojäng’ som hennes kattungar ”utsätts” för varje dag.

Jobbigast var den gången då hon faktiskt klättrade upp på mig! De jeansen och den tröjan kommer jag inte använda mer. Jag höll Lilla Grön i min hand, den minsta av kattungarna, honan. Och skulle just stoppa tillbaka henne i Ikea-lådan. Men Maräng lät mig inte passera. Hon fokuserade bara på sin unge och pep. Ett förtvivlat pip som inte lugnades av min röst. ”Jag ska lägga tillbaka henne! Lugn”.  

Plötsligt klättrade hon upp. Rakt upp till min famn! Jag höll Lilla Grön i min hand men hade nu även Maräng i famnen. Försiktigt böjde jag mig ner och fick ner både mammakatt och kattunge på sängen. Jag lyfte över Lilla Grön till bolådan, till syskonen. Maräng smet snabbt in via ingången. Några sekunder senare var allt tyst. Som om ingenting hade hänt. Locket på och lådan tillbaka i den mörka garderoben.

Kvar stod jag med sönderrivna jeans och trasig tröja. Ett rivsår på min arm.

Jag förstår henne. Det måste vara den starkaste instinkten efter överlevnadsinstinkten. Modersinstinkten. Detta nedärvda beteendemönster som gör att barn och djurungar överlever. Mammakatt gör bara som hennes nedärvda natur talar om för henne: hon vaktar sina ungar och hon är beredd att riskera sitt eget liv, om hon bedömer att hennes unge är utsatt för fara!

Efter detta har allt gått mycket lugnare till. Jag har en medhjälpare! Lillmatte eller husse sitter på sängen med Maräng i knät. Hon blir omhändertagen, smekt och talad till: ”Vi lånar bara dina ungar en liten, liten stund”.

I morse var det underbart att se. Maräng låg helt lugn, med magen i vädret, mjölkbaren blottad, med Lillmatte på vår säng. Hon släppte mig inte med sin blick. Jag vägde Lilla Röd, Lilla Blå, Lilla Grön och Lilla Vit. Och Maräng sade inte ett pip. Hon litar på mig nu när vi hjälper henne att lita på oss.

Kattungarna växer fint. Jag har fått många råd på vägen, via olika kanaler. En del tycker att det verkar helt knäppt  ”att hålla på att väga kattungar” (ämnet upptog nästan en hel lunchrast). Jag har fått tips att läsa på Sveraks informativa sida: http://www.sverak.se/klubbmedlem/uppfodning/avel-uppfodning/kattungens-utveckling/ Att hitta rätt information är inte lätt i cyberspace så detta var ett bra tips. Enligt Sverak ska kattungar öka 50-100 gram i veckan och mina ligger under.

Marängs släktings uppfödare har nu undersökt sina gamla våglistor för sina kattkullar, med lugnande besked: ”Ingen fara oroa dig inte de växer på jätte bra”. [ Tack för hjälpen ] !

Viktökningen kan variera mycket beroende på hur stor kull man har och hur stor mammakatt var från början. 

 

160320 Maräng
Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked