De japanska körsbärsträden vid Järntorget har snart blommat färdigt. Det är mitten av maj. Vi har haft en hel veckas sommar i Göteborg.
Hos oss i Röda huset brukar körsbärsträdet inte slå ut förrän i mitten av juni. Ferdinand har sin korkek. Maräng hade sitt körsbärsträd.
I år räcker det inte att vänta och längta. En endaste liten kvist med väntande skott har trädet klämt ur sig. Där missade motorsågen att klyva itu.
Maräng är min drömkatt. Hon kommer när jag ropar. Hon sitter vid dörren när jag kommer hem. Hon finns alltid där. Är jag sjuk sätter hon sig på min axel, lutar sin kind mot min. Min vackra kloka katt. Jag köpte henne utan att ha träffat henne. Utan att ha träffat en endaste birma. Kan man ha en sådan tur egentligen. Jag har aldrig ångrat mitt köp.
Nu är det bestämt. Jag gör en vågad ”repris”. Körsbärsträdet är nersågat. Det var tyvärr för stort. Det ska istället få växa i lagom takt. Vi hoppas det klarar av det. Precis som min lilla katteria nu gör. Från en katt till två.
Hon är döpt till Becky men kommer kanske att heta Marshmallows. Vi kommer kanske att kalla henne Mashy eller Marschy, vilket som blir lättast för barnen att säga Jag hoppas hon blir Marängs bästa fyrbenta vän! Jag vill att Maräng ska klara vår frånvaro då och då när vi är på resande fot. Jag inbillar mig att hon inte kommer sakna oss lika mycket om hon har en lurvig vän.
Mashy är född 25/2 och född och boende i Italien. Om ett par veckor åker jag och hämtar henne. 1367 kilometer enkel väg. Så det blir med flyg. Obeskrivligt spännande. Hoppas ni följer vår resa!
