Midsommar med en katt

Inläggen i mitt Fb-flöde ikväll, dagen före midsommarafton, handlar om:

  • Planeringar inför midsommar.
  • Suckanden över att vädret kommer att vara kasst.
  • Ett och annat ”statement”, att midsommar Inte kommer att firas.
  • Och så ett inlägg som delas och gillas… Det populära inlägget handlar om ”midsommarångest”. Inte ångest inför själva midsommarafton utan ångest inför att behöva berätta, stå upp för vad man (inte) gjort på midsommarafton. Alltså ångest inför andras förväntningar, som man inte kan uppfylla.

Jag förstår det där inlägget som delas och gillas. En svensk midsommar 2016 betyder: blå blå himmel, vänner & barn, dansande runt en midsommarstång. Sill och nubbe. Vackra naturbilder. Ett dopp, om så i ösregn.  Jag ser på mina bilder några år bakåt i tiden och ser att jag ”presterat väl”. Fyllt på midsommarångesten hos någon där ute. Förlåt!

Jag förstår varenda en som delar och gillar. Alltså Ogillar midsommarens förväntningar .

När jag var singel i en ”alldeles för hög ålder” – det vill säga en tid då man av omgivningen förväntades ha ett ”välordnat midsommarfirande”, lånade jag och en kompis, min pappas bil. Slängde in ett tält i bagaget och styrde bilen mot en populär stad på västkusten; dagen före midsommar. Upp med tältet och ut på jakt! Efter Han den där att fira midsommar med. Han den där som också av någon konstig anledning inte hittat den där (mig) att fira midsommar med. Den där att dela livet med.

Vi drack upp våra ljumma folköl. I bilen. Regnet smattrade mot rutan. Tältet blev allt blötare. Musiken allt högre. ”Hej hej Monika, hej på dig Monika”. Inte så Jätte längesedan alltså. Dagen D: midsommarafton: vi packade in det dygnsura tältet i bilen och körde tillbaka, hem till Göteborg. Trötta på att höra Hej hej Monica. Trötta på oss själva.

Jag minns den midsommaraftonen med en särskild värme. Ensam med min katt Rotto. I Guldheden. I min pyttelilla etta.

Maten; potatis, sill, gräddfil och sallad. Gott! Regnet vräkte ner. Jag slapp sova i en bil. Jag slapp ett blött tält. Rotto kurrande i min famn. Han var naturligtvis helt salig då jag faktiskt varit borta en hel natt. Lyckligt ovetandes om att tanken varit att en kattvakt skulle tittat in och bara gett honom mat. Måndag morgon på arbetet var en pärs… Att berätta att man firat midsommar alldeles ensam. Med sin katt. Och dessutom var helt nöjd med tillvaron. Jag kommer inte ihåg vad jag sa. Men jag sade knappast sanningen.

Så ni med midsommarångest: släpp den. Man behöver inte! Man måste inte. Allt är okej.

Själv ska jag upp 05 imorgon bitti. Och Ja med en hel del nervositet! Jag berättar om den efteråt. Skriver jag om det nu, vet jag att det kommer att vara en och annan, som kommer att oroa sig för mig. Förhoppningsvis i onödan.

Jag fick just ett sms; inget bagage – pga strejk i Belgien, där jag mellanlandar. Men jag packar ändå ett ombyte i mitt handbagage,,, ifall att resan tar längre tid än beräknat.

Håll nu tummar & tassar att min resa går bra; att jag är hemma imorgon kväll: med lilla Becky.

Ta hand om Er. Och glad midsommar, hur ni än firar den ♥.

 

midsommar
Maräng midsommarafton 2014 Copyright © 2016 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked