[Nu har jag suttit vid min dator i närmare två timmar – uppdateringar av hemsidan. Långt ifrån klar men en bit på väg].
Maräng ligger framför mig, på sekretärens hylla. En möbel som inte hade funnits i mitt hem om det inte vore för en katt. Katten Rottos nya ägare ”testamenterade” den till mig, i förtid för några år sen. [Tack Britta]. Jag älskar den! Finaste möbeln i huset.
Maräng gillar sekretären lika mycket förstås = mattes katt. När jag sitter vid datorn hittar hon alltid en perfekt plats. I lådan. Bakom datorn eller som nu på hyllan. Det är som om hon vet, att hon kanske blir omnämnd på bloggen, och då är det hon som har sista ordet. Naturligtvis.
Becky ligger bakom mig i ”den ärvda kanapén”. En gång omklädd på grund av katter med sylvassa klor, hos barnens släktingar jag inte vet namnet på. Det vore väldigt synd om den blev sönderriven igen. Långa utsträckta vita tassar ligger där nu och vilar. Ibland ser jag att hon tränar i sömnen Becky. Ingen av våra två katter har så mycket som vågat röra den än, med klorna. Det är vi tacksamma för.
I morse gick huslarmet. Det var inte första gången. Sen Beckys ankomst händer det titt som tätt.
Jag lämnade hemmet strax före halv åtta. Becky var så leksugen så hon knappt visste vart hon skulle ta vägen. Äntligen är husfolket vakna! Nu blir det cirkus! Hej och hå! Maräng hade väldigt rynkade ögonbryn och försökte tydligt förmedla:
”Halloo Becky det är Inte lördag. Lugna ner dig. Dom kommer gå snart! Morrrrrrrr”.
När jag låste dörren tänkte jag att det var fullt möjligt att hemlarmet skulle gå.
Vi ska snarast ordna ett bättre larmsystem; med kameror. Det är nästan så att jag ser fram emot att se Beckys cirkuslekar i min telefon medan jag har larmtjänst i luren.
”Ingen fara. Den italienska katten gör otroliga cirkuskonster! Ni kanske vill åka förbi och kolla? Ja det kostar en hundralapp förstås… Ni vet , alla onödiga utryckningar ni gjort”.
