Jag sitter på tåget igen. Det har gått nästan två år sedan jag hämtade Maräng på Stockholms station. Jag har nu en annan katt i bagaget. Han heter Popcorn och är på väg hem. Maräng förstår nog inte riktigt vart hennes underbara Poppy tagit vägen. Jag kan tänka mig att hon just nu mjauar ilsket, efter att var- är- du ropen klingat av. Kanske fnyser hon åt husse som försöker trösta. Ni tar en kille hit till mig och plötsligt tar ni bort honom. Vad är det för fasoner.
Sedan Poppy kom har Maräng inte brytt sig ett skvatt om mig! Det har varit Poppy Poppy oh Poppy dag och natt. Turturduvorna har bott i vår källarlägenhet, en lyxig svit för två katter . De har fått maten serverad tre gånger om dagen, sängen bäddad och drinkar i rummet intill. Varje dag har de fått förflytta sig in i ett avgränsande rum i ett par minuter så att roomservice kunnat komma in och puffa kuddarna, städa toaletten och dammsuga. De har varit så kärvänliga mot varann, ett himla putsande och donande. Maräng har till och med fått sin krage tvättad. Poppy har ivrigt slickat i sig hennes matrester från hennes haka! Detta trots att han egentligen är en mycket kräsen katt som endast äter torrfoder och grillad kyckling. Hur jag kan veta detta, jo det har övervakningskameran allt skvallrat om.
Hör ni en lite sårad matte här. Ja det kan erkännas. Jag har saknat min svans. Min kutterboll som alltid möter mig vid dörren. Marängen som är glad och nöjd för allt jag hittar på. Min bästa hejarklack! Nu har jag fått sitta ensam i soffan. Jag har till och med låtit bli att hämta tidningen på mornarna eftersom jag inte haft sällskap till brevlådan. Och husse ska vi inte tala om. Han har fått kalla fötter. Maräng sover nämligen alltid under hans täcke i fotändan.
Meningen var att Popcorn skulle åkt hem med tåget redan i tisdags. Katterna verkade klara. Maräng hade haft svansen åt sidan när jag försökt påkalla uppmärksamhet genom att klia henne i nacken på nyårsafton. Vi lyckades inte se mer än lek och evigt putsande i övervakningskameran men vi tänkte att de skötte väl sin barnförbjudna aktivitet nattetid. Popcorn verkade sugen på äventyr i vårt hus så jag tolkade det helt enkelt som att de var klara och det var dags att skicka hem honom.
Jag hade haft väldigt hektiska dagar på jobbet och i min iver att snabbt boka SJ biljetter lyckades jag dock klanta till det. Jag kan erkänna att jag till och med brast ut i gråt då jag på måndagskvällen granskade mina köpta tågbiljetter och det stod avgång onsdag! Onsdag var en röd dag jag inte planerat att åka tur och retur till Stockholm. Onsdag var en ledig dag jag tänkt spendera i soffan med min lilla Maräng i knät. Men biljetterna var ej avbokningsbara så jag förberedde mig för avfärd.
Onsdag morgon bad jag lillmatte gå ner och agera frukostvärdinna för katterna. Hon kom snabbt tillbaka. ”Mamma de är något som inte stämmer. Maräng vill inte äta och hon ligger och hukar och svansen är helt böjd”. Den lilla rackarn hade hittat ett knep att behålla Popcorn ett par dagar till. Jag är inte klar än. Nu vill jag göra massor med Minimaränger. Tur i oturen att jag lyckats klanta till det med tågbiljetterna!
Så katternas svit piffades till på nytt. Ny lavendel doftande sand. Grillad kyckling från Hemköp. Ett par extra kameror installerades. Nu skulle de inte komma undan. Ganska snabbt fångade kameran parningslekar men lika snabbt försvann katterna ur synvinkel trots fyra kameror igång. Nu får jag förvarna Popcorns matte att inte sätta kaffet i halsen. Jag gick ner i källaren för att se var rackarna gömde sig. Döm om min förvåning när bara Maräng satt på sängen och kuttrade som en duvunge. Var har du gjort av Poppy då? Döm om min förvåning när jag ser ett par stora blåa spjuver ögon titta på mig genom fönstret! Stockholmsgrabben hade hittat kattluckan och ville visst lukta på Göteborgsluften. Och fastän kattluckan var låst hade han på något egensinnigt sätt lyckats riva ner hela installationen. Nu kan alla lugna sig. Han kunde inte smita. Rastgården är inhägnad så det var ingen fara men gossen skulle ju ändå inte gå ut. Han skulle poppa Popcorn med Maräng!
Luckan sattes fast och jag lade tillbaka kuddar och duntäcken på myspys plats nummer fyra i sviten. Dock med en aning om att detta nog inte skulle stoppa den listiga charmören. Jag riktade om kamerorna och lämnade rummet. Mycket riktigt visste han precis hur han skulle göra. Jobb som kattlucketestare borde han ha. Nu tog jag inga risker utan ropade på husse. Husse kom genast med hela verktygslådan och som om det inte hade räckt satte han ner två 5 kg hantlar framför luckan. Nuddade man verktygslådan började borrmaskinen morra, inte röra! Nu kunde Poppy inte komma undan längre. Husse var trött på att frysa o tårna.
