I torsdags morse klockan 06 när jag öppnade kattlådan såg jag Lilla Grön ligga ensam i ett hörn. På en natt hade hon rasat från 211 gram till 199 gram. Hon ville inte dia alls. Vi började handmata henne var tredje timma.
Husse åkte hem från jobbet med två timmars mellanrum för att mata. På eftermiddagen åkte jag till Lerums djurklinik. Sköterskan där undersökte Lilla Grön och såg bekymrad ut. ”Det är aldrig ett bra tecken när de inte äter själva”. Sköterskan konsulterade veterinären som inte kunde ge oss någon akut tid. Vi åkte hem och fortsatte kampen.
Vid 01 på natten tyckte jag att Lilla Grön faktiskt åt bra när hon fick mat. Gapade och ville ha mer! Klockan 08 fredag morgon satt jag och Lillmatte på Blå Stjärnans katt-väntrum (Djursjukhus i Göteborg). Nu fick en veterinär avgöra om vi skulle fortsätta matningen eller inte.
Lilla Grön undersöktes. 199 gram. Inget konstigt med hjärtljuden. Inget konstigt i lungorna. Lilla Grön protesterade stort mot veterinärens undersökning! ”Än ska vi inte ge upp hoppet. Men ni ska veta att det kan vara något fel på henne. Att hon kan vara en av de kattungar som inte klarar sig. Det är inte ovanligt att kattungar som verkat må okej blir dåliga efter några veckor. Jag ger henne 24 timmar. Har hon inte blivit bättre tills lördag morgon måste hon få somna in”.
Lilla Grön fick vätska injicerat i nacken och jag fick med mig sockerlösning att ge för att försöka pigga upp henne om hon blev slö.
Matningen pågick hela förmiddagen. Strax efter klockan tre märkte jag och barnen att Lilla Grön andades märkligt. Och hon pep! Maräng spurtade ur bolådan och slickade Lilla Grön frenetiskt. Barnen började gråta. Även jag. Lillhusse satte sig i köket med tårarna rinnande. Han ville ha en grön tuschpenna.
Jag skickade ett meddelande till husse att skynda sig hem. Klockan fyra kom han och lyfte upp Lilla Grön. ”Vad ska vi göra med dig lilla vän. Tänker du lämna oss”. Och sedan tog hon sitt sista andetag. Lilla Grön tog farväl. Hela familjen hann hem. Alla var närvarande.
Maräng och Lilla Gröns tre bröder låg och sov i bolådan en meter ifrån oss, som satt i soffan med Lilla Grön:
Idag söndagen den fjärde mars kommer vi begrava Lilla Grön. Barnen har valt en fin plats i trädgården. Varje kväll månen syns på himlen säger lillhusse godnatt till månen. ”Är det måne ikväll mamma? Så vi kan hälsa till Lilla Grön. Är du säker på att hon har det bra där”.
Lillhusses sång till Lilla Grön: ”Timon och Grönis dom hade det så bra. Hon var så söt. Men Grönis började må inte så bra. Hon ville till månen. Och så åkte hon till Månen. Jag är jätteledsen men jag hoppas du får det bra. Jag kommer säga hej till dig när månen visar sig. God natt”.
RIP vår Lilla Grön.
