Självrannsakan

Måndag till torsdag

Jag öppnar dörren och ser X galoppera nedför trapporna. Alltid först.  Som vanligt lyckas X inte bromsa i tid utan surfar en bit med hallmattan. Sedan svansen i vädret som för att visa att X ‘visst hade kontroll’. X purrar av lycka och går i åttor mellan mina ben; jag får akta så jag inte trampar på tassarna.

Lyckan går inte att ta miste på; X är såå lycklig över att matte är hemma.  X lägger sig på rygg och väntar på att bli klappad.

”Var har du varit och så länge. Äntligen är du hemma ” (X).

Y är nere i hallen i samma ögonblick som W lägger sig på rygg . Y sträcker sig sig upp mot mina ben. (Jag får vara noga med kloklippningen då det är många jeans som gått sönder).

”Se mig. Klappa mig prata med mig” (Y)  och jag lyfter upp Y.

”Min söta lilla katt vad jag saknat dig också” (jag).

På nedersta trappan sitter Z. Jag sätter ner Y efter att Y fått sin kram och lyfter istället upp Z. Pussar Z på pannan.

”Min söta lilla katt vad jag saknat dig” (jag)

[Mina fina katter – jag ♥ dem alla lika mycket].

X har blivit galen

Senaste veckan har X varit extremt missnöjd och labil. Från ”ingenstans” har X fått tok-ryck och jagat Z in i hörn. Pratat argt och fräst åt Z.

”Försvinn, vad gör du här. Kom hit så jag får bita dig va”!!! (X)

Y har sett på spektaklet med stora ögon.

”Vad håller X på med…” (Y)

Y har som vanligt varit snäll och tagit hand om både X och Z efter slagsmålen.

”Lugna ner er nu”. (Y)

Z har tuffat till sig men sett oförstående ut när X fått sina tokryck. Gråtit, inklämd i ett hörn, gång på gång…

Sånt man får ångra

En kväll gick det så långt att matte inte kunde låta bli att kasta en kudde efter X (naturligtvis ångrade jag det i samma ögonblick).

När Z sov smög  X sig på och högg  Z i skinkan!!!  Z skrek av smärta och i samma ögonblick kastade matte en kudde mot X.

Vad sysslar du med! Sådär kan du inte hålla på – då får Du flytta”!

Familjeråd

Matte: X eller Z måste flytta. Jag klarar inte av att se dem bråka på det här sättet! Det går inte att lita på X!

Husse: Nej. Vi får ge dem mer tid! Jag kan inte välja och det kan inte Du heller.

Matte: skriver i hemlighet en annons om X (fodervärd sökes) men ångrar sig så snart svaren trillar in. Det måste gå att lösa!

I två dagar har jag nu varit hemma och iaktagit katterna. Vad är det som försiggår?!?

Svartsjuka

Y är nöjd med sitt liv. Sitt vanliga jag.

Z är extremt hungrig vilket inte är konstigt då Z växer så det knakar.

Och vad är det med X? ->Ja jag tror att jag är svaret nära.

Scenariot från alla dagar då jag kommer hem från arbetet talar för sig.

X är först nere och så självklar i och med det. De andra kommer först senare… och de får då Mycket uppmärksamhet.

Idag har X  ”spunnit igen” flera veckors uteblivet spinnande – i min famn. Alla katter har fått sin favoritmat serverad. De har ätit sig mätta tillsammans. Just nu ligger X och Z  på samma bädd med en halvmeter mellan sig bredvid mig! Y ligger i hyllan framför mig som vanligt. Inte en enda gång har X försökt jaga Z. Alla är tillfreds, alla har fått lika mycket uppmärksamhet.

X är extremt svartsjuk. Mellanbarnet behöver uppmärksamhet. X har känt sig både åsidosatt och bortglömd. Nu hoppas vi det blir bra igen när matte fått upp ögonen och kan ändra på sitt beteende*.

 

X= Becky mellan-svansbarnet

Y = Maräng äldsta-svansbarnet

Z = Walte yngsta-svansbarnet

*Tre katter är max för  mig nu – när alla tre har en och samma favoritfavorit. Alla behöver väldigt mycket uppmärksamhet.

 

Excuse Sir. Jag har något att säga: Jag vill ha uppmärksamhet. Walte & Becky | Copyright © 2017 Jessica Olsbo | All Rights Reserved

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked