I helgen var det stor kattutställning i Göteborg. Lördag och söndag tävlade hundratals katter i utseende. För Maräng var det kanske åttonde gången (jag har tappat räkningen), för Becky den första.
Jag vet inte vilket jag var mest orolig för. Om Maräng skulle bli sågad, om Becky skulle visa sig ha någon defekt som gör att hon inte får tävla (tex för mycket eller för lite vitt på sina tassar eller en krokig svans).
Det var i alla fall en mycket nervös matte, en sur-Maräng och en ”vaddå ska man sitta i en bur hela dagen, bäst att försöka riva ner den”- Becky, som äntrade Gothia hall 07:30 lördag morgon.
Maräng var väldigt cool i sin bur i vanlig ordning. Smakade på lite knaster och lade sig sedan tillrätta och somnade. Becky gjorde konster Maräng aldrig ens tänkt tanken på. Dra ner burskynket genom taket. Bita sönder alla små lappar matte satt på burdörren. Välta ut all mat. Och tack och lov efter sin bedömning; leka vatten i hela buren, med blöta tassar är det skojigt att hoppa i sanden.
Som vanligt var det helt plötsligt vår tur att ta plats på domarbordet. Klockan har en tendens att rusa när man är på kattutställning och tur är väl det då man måste stanna kvar tills siste katt är bedömd, the best of the best, som denna kväll var klockan 18:45.
Maräng var först ut av mina tjejer, inför den italienska domaren. Hon morrade sig igenom hela bedömningen!
”Jag tror att hon har ett mycket vackert ansikte men det är lite svårt att se då hon spänner det så mycket”.
Ända tills jag hämtade ut hennes bedömningssedel var jag osäker på om ”hon klarat sig”. Det hade hon! CACIB nummer två, en kvar tills hon är Internationell Champion! Finaste Maräng. Dock fick hon en anmärkning på sedeln, att temperamentet måste vara bättre. Därav fick hon inte heller tävla mot de andra i ”bäst i variant”. Tro det när man hellre tillbringar helgen i ett äppelträd.
Beckys bedömning gick fortare än Marängs, kändes det som förstås, eftersom hon inte morrade sig igenom den utan spann. Den lilla italienska, spinnande virvelvinden. Fina ögon, fin panna, fina kinder, bra bredd på kroppen, fin svans, jättefin päls. Dock för tunn i kroppen för att bli nominerad. Becky fick sin första rosett, Ex1.
Dag två fick Maräng stanna kvar i sitt äppelträd. Hon har tävlat klart i Sverige och ska nu bara vässa klorna inför en utlandstävling! Kammar hon hem sin sista CACIB rosett där är hon färdigtävlad.
Becky fick en finfin bedömning på söndagen. Inget om att hon var tunn utan bara att hon behöver mera tid för att växa och därför inte blir en av de nominerade. Ex1 = En mycket nöjd matte.
Klockan 17 söndag eftermiddag var det dags att packa ihop sakerna och göra korthelg därhemma. Becky var så nöjd då bilen körde hemåt så hon hann ta en tupplur. Hemma väntade en förväntansfull Maräng som till och med glömde bort att morra när Becky glatt slickade henne i ansiktet!
På kvällen knödde båda katterna ner sig i mitt knä. Tänk att de förlåter människans tokigheter så snabbt!
