Ur allt ont kommer något gott

Påskhelgen är till ända. Allt är som vanligt men ändå inte. Covid-19 viruset fortsätter att skörda offer och ställa till med rejäl oreda världen över. Ingen vet när allt blir som vanligt igen. Eller om det ens blir som ”vanligt” igen.

Jag hade under fjolåret alla symptom på utmattningssyndrom. Var sjukskriven någon vecka för att sova. Tröttheten har suttit i tills för någon vecka sedan. En morgon vaknade jag av mig själv klockan 0530, helt utvilad. Jag kan inte minnas när det hände sist. Jag har fått den paus jag längtat efter.

Introvert, extrovert

Jag vet att det är en tuff tid för många. Särskilt svårt naturligtvis för alla äldre som befinner sig i ofrivillig karantän men också för alla extroverta personer, oavsett ålder, som hämtar sin livsenergi från socialt umgänge.

För första gången i mitt liv är jag riktigt tacksam över att tillhöra den (mindre) introverta skaran. Att arbeta hemifrån och att därmed inte ”behöva” umgås med så många människor passar mig perfekt. Jag har min familj, mina få men nära vänner, mina djur och mina intressen som jag brinner för. Mitt liv är nästan som vanligt men med mer egen tid och färre intryck att behöva bearbeta.

Res inte iväg!

Under påskhelgen svämmade Facebook över av ilskna inlägg över folk som var ”egoistiska” och reste iväg.  Vi åkte till vår sommarstuga. Handlade allt i Göteborg i ottan med ytterst få människor i butikerna. En ”take away” från en drive in i Sörmland. Sedan höll vi oss på vår egen mark. Fåglarna sjöng. Sjön glittrade. Himlen var blå. Jag stängde av FB-”flödet”.

När dricksvattnet tog slut efter fem dagar packade vi bilen. Fulltankade med livsenergi. Energi vi hämtat främst genom att få vara ifred med våra egna tankar. Av att vara i nuet.

Alla fick förutom energi med sig fräknar.

SE*Vita tassar(nu) Belle – 2 år

Igår påminde försäkringsbolaget IF mig om Belles födelsedag! (Och nej tack som frågar, jag är inte sponsrad).

Hipp hipp hurra till Belle, Bowie och Bessie (numera Smulan).

Nog är det tid att Belle blir mamma? Jag hade planerat ”att hoppas” på löp till sensommaren men med covid-19 viruset spelar det ingen roll. Belle får gärna löpa. Killen är redo. Vi är redo. Liv ger liv!

PS.

Jag googlar och läser på. Jag har joggat större delen av mitt liv, uppnått resultat, slutat och börjat. Nu är jag igång igen och denna gång vill jag inte sluta! Jag behöver hitta motivationen att hålla igång även efter att milen är lätt (där är vi definitivt inte än).

Jag googlar alltså efter en träningskompis, som orkar och älskar att springa lika mycket som jag, men på mina villkor -.

En vuxen hund. Småbarnsår orkar jag inte utsätta mig för mer. En hund som är van vid katter. Barnvänlig. Så har ni tips på hundar eller på raser som kan passa, skriv till mig! Jag har inte bråttom.

Allt gott ta hand om er & håll tummarna för löp hos Belle så vi får lite nya vita tassar.  Kul att ni hittar hit!