Tisdag
”Belle är hemma!”
Jag knackar på mitt armband 06:30. Studsar upp och rusar nerför trapporna. Klarvaken trots ynka 3,5 timmars total sömn denna natt (ja enligt min ständiga övervakare, Fitbit, som jag kollar senare).
Och där är hon! Trött, medtagen. Törstig? Hungrig? Skadad?
Jag lyfter upp henne, ger henne tusen pussar i pannan och bär henne till övervåningen som är hennes favoritrevir.
”Vart var hon?” ropar jag till honom som fann henne.
”Låg och sov på bänken vid entrén”.
Grädde
Husse kommer upp med grädde på fat enligt mina instruktioner. Jag sätter ner rymlingen, med blöt panna, på golvet och ser hur hon inte klarar av att balansera sig på bakbenen.
Belle slurpar i sig lite grädde och tittar sedan på mig med sin sorgsna blick (ja alltid sorgsen blick – inte bara idag).
”Ja du behöver sova nu. Duktig du var som hittade hem” viskar jag.
Jag lyfter försiktigt upp henne i klätterträdet där hon allra helst vill sova. Hon spinner tyst och kryper ihop till en liten boll.
Sover
Ingenting väcker henne. Hon sover och sover även när jag ringer hem från mitt kvällspass för att kolla läget.
När jag kommer hem bär jag ner henne till köket och serverar henne mat. Hon äter några tuggor, spinner och puffar på mig med sin panna. Sedan haltar hon bort till altandörren och tittar bedjande på mig.
”Nä du. Glöm det” morrar jag.
På onsdagmorgon är hon inte alls bättre. Nu vill hon inte ens trampa ner väster bakben utan hoppar på tre ben.
Befarar det värsta
Kl 08:00 köar jag mig fram till Lerums djurklinik (länk).
Telefonlinjen har just öppnat och ändå har jag köplats nummer nio. Jag kommer fram tillslut och får en tid kl 16:00
De timmarna däremellan hinner man googla alldeles för mycket -. Bäckenfraktur är det värsta. Läser om en katt vars behandling kostat uppemot 60 tusen och det som i pengar inte går att räkna; oro.
Klockan 16 är vi på plats i Lerum med hela katt-trion. Passar på att vaccinera allihop när vi ändå skulle dit.
Sen är det bara att vänta.
Svår hälta
Efter undersökningen som visat svår hälta tar veterinärassistenten med sig Belle för två röntgenbilder. Hon återkommer snart till oss.
”Veterinären inte är nöjd; han vill se mer bilder, ok”?
”Självklart”.
Väntan igen
Om tankarna tidigare snurrade kör de nu loopar. Ser att lill-matte biter ihop men ser också tårarna som rinner ner för hennes kinder.
Efter evighetsminutrar kommer veterinärassistenten och veterinären in i rummet.
”Jag såg inget farligt”.
Jag håller fortfarande andan men hör hur lillmatte andas ut. Tack och lov!
”Ni kan hämta ut smärtstillande på apoteket. Hon borde vara i mycket bättre skick inom en vecka. Kom tillbaka annars”.
Vi åker hemåt i tystnad. Alla katterna är helt lugna och blundar nu till skillnad från resan till kliniken då alla gapade.
Det kommer bli bra med Bellis.
// Slutord//
Jag är helt övertygad om att Belle blev skrämd / jagad? av en lösspringande hund som också var på vift samtidigt i vårt kvarter. Belle måste klättrat upp i ett träd och inte kunnat ta sig ner. Mitt i natten har hemlängtan gjort att hon försökt ta sig ner och fallit.
Fantastiskt att hon hittade hem som inte alls kan området.
Detta var första gången Belle var ute och lekte helt lös med mig & de andra katterna i vår trädgård. I ett obevakat kort ögonblick var hon som uppslukad av jorden.
Mina teorier i söket var:
1) Sitter i ett träd
2) Gått in i någons hus
3) Stulen.
När Belle försvann klickade jag hem 5 GPS:sr till katter – de kommer provas på Maräng och Becky.
Belle? Ja hon har utegångsförbud i Sävedalen till sin 2-års dag, minst.
