Vår! Vår längtan har besannats. Efter mörkret är det åter ljust!
Känslor av nostalgi. Jag sitter på vår altan, ryggen mot röda huset, i handen en rykande varm kopp kaffe. Näsan riktad mot solen. Känslor av att tiden liksom återvänt till en tid, som bara Är bra. Denna tid jag som barn plockade fram mitt twist-band ur byrålådan i hallen och den gråa slitna tennisbollen, som vilat i garderoben hela vintern.
På fötterna de helt nya vår-skorna som alltid skavde lite lätt i början. Cyklade snabbt de tre kilometrarna till skolan. På en cerice Cresent, till min förtvivlan utan bockstyre.
På skolgården långt före klockslaget skolan ringde in. Då också lutad mot en husvägg, dock av gult tegel. Näsan riktad mot solen. Tidig morgon vid Erikslundsskolan, i Backa, en förort till Göteborg.Twistbandet. Jag minns hur det kändes att fingra på det där bandet, lite mer slitet på sina ställen. Väntade på en kamrat som jag hoppades också hade vaknat lätt. Vi skulle hoppa twist innan skolan ringde in. Då var det Vår!
Jag tror att människosjälen hade mått gott av ständig vår. Att se knoppar brista.
Rådjuren i grannens trädgård förra helgen. Fyra vita rumpor i mitt köksfönster. Deras respektslösa sök efter tulpanlökar! Halv tio på morgonen. Inte ens i gryningen. Jag vet att de kommer att komma tillbaka om några veckor för att äta. Det hör våren till.
Maräng ligger där solen skiner. Först i trappan. Sedan mitt på köksbordet. Hon älskar solen. Och hon är ständigt törstig av att dia de fyra kattungarna. Solen gör säkert sitt den också. Hon dricker alltid vatten ur mina glas. Har jag inte hunnit ta en klunk måste jag försäkra mig om att hon inte hunnit före. Jag gillar inte katthår! Ändå har jag katt. Det tar mig i runda svängar sex timmar att dammsuga röda huset. Varje vecka. Jag försöker se jakten på dammråttorna som ett träningspass, eller uppvärmning inför ett.
Nu är det vår och nu är det ännu värre. Jag plockar små duttar Maränghår än här än där. Samtidigt så värt det. Livet blir så mycket bättre med en katt! Jag klurar på en katt till. Behålla en Minimaräng eller vänta tills jag hittar en vacker, lilasköldpadda hona. Två ögongodisar istället för ett. (Och självklart, kattsällskap till Maräng).
Vi köpte ett bockstyre till den cerice Crecenten. Den passade väl inte riktigt. Jag hade den något år. Sedan satte pappa tillbaka orginalstyret. Ibland behöver man vänja sig vid tanken.
Det är nog så det är med våren också, hade vi haft denna underbara årstid jämt hade vi väl vant oss, och tjusningen gått miste. Så låt oss njuta. Det är vår! Och jag ska försöka vänja mig vid tanken på mer katthår. För Marängs skull. Och för husses skull. Jag tror att han skulle vilja ha en egen katt. En katt som hör när han kör… Maräng vet alltid när jag närmar mig. Då sitter hon redan i hallen. Ibland fem minuter före. Och väntar.
